Att ta steget ut

Tvivel, jag har känt så mycket tvivel. Fast egentligen har jag vetat sanningen, men inte våga säga något. Vet inte varför dock. Men så är det. Jag har levt med både män och kvinnor och det är med kvinnor det känts mest rätt.

Jag och Bror pratade mycket om det på slutet. Han sa att jag var flata, men jag vägrade att erkänna. Men, som vanligt så har han rätt. Det är bara att gilla läget. Släppa bomben liksom. Det här är jag och det kanske nu kan göra att jag mår lite bättre.

Det är så svårt bara, för jag är så rädd för vad andra ska tycka. Men jag då? Jag måste tänka på mig själv. Men nu är det så att jag till viss del tagit steget ut. Innan jag flyttade till Gnesta så lovade jag Bror att Han ska få veta först om/när jag behagar att komma ut.

Jag skrev till honom igår och svaret jag fick var ”Men kära du, har jag inte alltid rätt 🙂 ”

Och ja, han har haft mycket rätt under dessa år. Det tar emot att erkänna det 😉 haha… Nej, men så är det. Jag har inte ångrat vår tid tillsammans, men jag har grubblat en massa måste jag säga.

Kan vara en anledning till att jag bara mått sämre för varje år som gått. Men det värsta kanske kan släppa nu. Jag vet inte, det återstår att se. Sen att bo i ett mindre samhälle skrämmer till viss del, särskilt eftersom så mobbing pågått här.

Men, så är det. Nu är det typ bara mamma och pappa kvar som ska få veta. Mamma får veta när jag kommer till henne och jag känner mycket nervositet över hur hon ska reagera.. Pappa ringer jag till då jag inte har någon möjlighet att åka dit nu.

Sen är det bara till att tuta och köra.

Annonser

Allt annat än populär

Pepsi. Hon tycker typ inte om mig just nu. Eller, om jag varit ute länge så kommer hon och möter mig vid dörren. Men annars, ligger hon i min säng och jag kommer lite för nära, då hoppar hon ner från sängen. Då duger jag inte.

Började med detta beteende efter att jag började tvinga i henne medicin varje morgon. Tänk va, vilken hemsk start på dagen. Sen kommer jag och ska fjäska också. Så nej, det passar inte damen. Bara ibland.

Jag då, jag bara hoppas att jag får tillbaka min gosiga katt när medicinen är borta – vilket jag tror att jag får. Det är ju trots allt inte ett så ovanligt beteende hos katter om jag fattat saken rätt.

Så gjorde ju både Ludde och Yamas när jag tvingade i dom medicin, men de blev sig själva någon dag efter att vi var färdiga med medicinen. Ludde fick ju örondroppar för han fick nån infektion i örat och det gick fort.

Jag gick till jobbet på morgonen och när jag kom hem på eftermiddagen så luktade det typ ruttet i lägenheten, för att inte tala om katten. Som tur är så fick vi tid till veterinären redan samma kväll.

Han protesterade inte när det var dags för dropparna, men mer än så ville han inte veta av. Han sov inte hos mig i sängen utan han föredrog soffan. Jag hade då 2 soffor och i den ena satt vi när vi tittade på tv och bara hade det mysigt.

Så jag satte mig i andra soffan för att ge dropparna och efter någon dag så kom han frivilligt när jag satte mig där, han kände väl att det gjorde nytta. Han kom även till sängen på kvällarna efter någon dag. 10 dagar höll vi på med dessa droppar.

Sen med Yamas, han fick smärtstillande, som Pepsi får då han fick urinsten och då han ramlade från balkongen, då var jag inte populär.. Men när medicintiden var över så började han tillslut närma sig mig, något jag uppskattade. Han var så gosig. Det är han fortfarande.

Min mamma har ju adopterat honom och så fort man kommer dit så möter han mig vid dörren och om jag klär av mig Innan jag gosar med honom, då duger jag inte. Han ska gå först helt enkelt. Fina pojken min. Ja, han är min ibland och det är när han enligt mamma gör sina små sattyg som han tycker är roligt. Då är han min.

Sen hade jag ju Ozzy, men han höll sig frisk hela tiden. Men, han blev inte så gammal, för han såg sig inte för när han skulle springa över vägen och bilen kom. Han blev inte överkört, men han sprang så han slog huvudet i hjulet på bilen. Stackars katt.. Han dog inte direkt men relativt fort.

Mannen som körde bilen stannade kvar den korta tid som Ozzy levde, sen erbjöd han sig att ta med Ozzy och begrava honom i skogen där han bodde. Det var fint tyckte jag, så där vilar Ozzy nu.

Nå väl, skulle skriva om Pepsi, men de andra djuren hängde med i bara farten.

Ska se om jag hittar något kort i datorn på Ludde och Ozzy så ni får se dom. Ludde var typ beigefärgad, och Ozzy var röd. Fantastiska djur. Men jag tror att jag bara har vanliga bilder på dom, men jag ska kolla, vet inte var alla kort är. Jag har lyckats slarva bort så mycket när jag flyttat runt.

Men men… Nu pyser jag vidare

Att gråta ikapp åren som gått…

Jag kan inte gråta. Det är något jag sagt länge nu… Men det är en halv lögn, jag kan inte gråta så att någon ser mig. Risken att bli ”påkommen” är också jobbig.. Men nu. Det är väl som att jag gråter ikapp de år som gått, många år.

Satt här i sängen förut och plötsligt så märker jag hur tårar strömmar ner för mina kinder. Det bara blir liksom. Plötsligt så gråter jag. Idag.. Troligen har det blivit för mycket för min lilla skrumpna hjärna.

Vi var ju hem till min bror och svägerska och jag har knappt träffat dom sen jag flyttade till Viskafors. Och nu var vi där i någon timme. Det var jättetrevligt, kul att träffa dom och så, men sen.. Det är som att jag inte klarar för länge.

Efter att vi fikat så gick jag ut och rökte och kände att jag behövde en liten vrå. Ett litet rum där jag bara kan andas. Det är så trist när det blir så här, jag vill ju kunna njuta som folk. Vara som folk. Vara Rätt.

Men nej. Det blir bara fel och då blir det bara att jag känner mig misslyckad. Så i bilen på väg hem så satt jag i egna tankar, tänkte på olika vägar som jag och pappa cyklat där vi passerade.

Håkan nämnde Högtorn, det är en liten parkering i skogen, där får man en tipsrad.. så går man tipspromenad upp till toppen på berget och där är det korvgrillning. Så ja, dit vill jag igen om jag så ska gå dit.

Sen, vi kom hem och då skulle det städas, men det gick rätt fort och sen åt vi. Sen hamnade jag där detta inlägg påbörjades. Tårar i sängen. Att inte kunna vara social. Jag tycker att det är jobbigt att jag alltid ska reagera så, att det blir överslag på något sätt.

Klockan är nu 19:30 och jag ska egentligen sitta i soffan och titta på ”Face off” med de andra, men jag orkar verkligen inte. Funderar på att ta en liten promenad. Bara en kortare runda för att rensa huvudet lite.

Sätta mig vid Gnesta strand och titta på änderna och lyssna på deras lustiga kvackanden. De är så söta.. Jag är lite av en fågelnörd… Ett minne till, jag och pappa åkte till en liten sjö i Björnlunda, där låg vi i gräset med fika, varsin kamera, kikare, fågelbok och en anteckningsbok där jag skrev vilka fåglar vi såg.

Det är sånt som jag trivs med, naturen. Med eller utan kamera, men helst med så klart.. Men men… Nu ska jag kräva lite gos från Pepsi, sen går jag nog en liten sväng.

Kväll. Dagen avklarad 

Var hos mamma förut och fick ett par lakan av henne som passar min säng, så jag tänkte bädda rent när jag kom hem. 

Väl hemma så ligger det en katt och sover och ja… Jag kan inte bara flytta på henne.. Så nu ligger vi här båda två. 

I resväskan på kläder ligger Poppi och sover. Så nu är det bara Paddan som fattas, men hon ligger där nere och sover i en kartong. 

Egentligen är kartongen väldigt för liten, men vilken katt bryr sig om det? 

Annars. Jag ligger och funderar på mycket här i livet. Vill gå ut och gå, men det hinner bli för mörkt innan jag är hemma igen. 

Jag har i huvudet valt ut gångvägar där jag kan både gå och springa. Men jag ska börja med att gå. Om jag kan hålla mig till det. 

Vill bli normal. Jag vill bli som folk och det typ nu. Men det har jag velat länge nu. Men det kommer. Skynda långsamt. Något jag är dålig på. 

Ska det hända något så är det nu. Men jag vet vad jag klarar och inte klarar. Mest vad jag inte klarar. 

Bara gilla läget antar jag. Sen saker med mig själv, sånt jag inte kan säga. Inget farligt alltså. Men saker som gror, som får mig att känna mig pressad. 

Eller två saker, varav den ena kommer att förbli min hemlighet. Men men… Nu tar batteriet slut snart, så jag pyser nu 

Morgonpromenad

Gick ut på en liten promenad efter frukost. Tog med mig en påse med bröd och matade änderna, sen gick jag till auktionisten och kollade om de hade lampor, men det hade de inte. Som tur var egentligen eftersom jag inte haft råd att köpa någon.

De har blivit så himla dyra där, det är alltså en typ loppis/second hand. Sen när jag kände mig färdig där så gick jag tillbaka till änderna och matade dom med det sista. Satte mig sen och njöt i solen, det blåste lite väl bara.

Pratade även med en som roade sig med att bada.. Men det var inte så kallt sa han, värst om ansiktet. Jag ska väl inte säga något eftersom jag badat i Östersjön på nyårsafton. Men jag tyckte att vristerna var värst. Det gjorde rätt ont, men inte så kallt i övrigt.

Nu, sitter och lyssnar lite på Jeff Bridges och lite då och då kommer reklam på norska. Låter faktiskt lite roligt.

Men, nu ska jag göra något. Vet inte vad bara. Just ja, medicineringen i morse gick bara bra. Hon slickade i sig såsen av maten, sen fick hon medicin. Hon är duktig min tös. Hoppas nu bara att hon lär sig att man håller sig borta från spisen.

Byte av inriktning 

Ska tänka om lite, vara.. Opersonlig på ett sätt. Jag ska lägga om innehållet i bloggen, så jag antar att det kommer skrivas mest om Pepsi och det kommer inte bli något att läsa lika ofta. 

Men, jag kan ju inte ha en blogg som bara handlar om min skrutta. Och mode och smink är inte riktigt min grej. 

Så hjälp, vad ska man skriva om? Så, försvinner ett tag, eller kommer uppdatera om hur det går med Pepsi och hennes brännskada och vad det innebär. 

Men nu vet ni, är det tyst så vet ni varför 

Besök i Södertälje

Uppdatering om Pepsi. När jag ska ge henne medicin så ska hon helst äta innan för annars riskerar de att kräkas, så jag var tvungen att köpa blötmat till henne. Köpte även en burk tonfisk.

Så i morse hällde jag upp tonfiskmousse till henne och hoppades att det skulle duga.. Hon är ju lite kräsen när det gäller både mat och godis. Men detta gick hem, så när hon ätit lite så tog jag henne och gav henne medicinen. Gick hur bra som helst, sen fortsatte hon att äta.

En sak förresten, här går hon ju under namnet Benranglet och Strecket för att hon är så liten och tom veterinären sa att ”Ja, hon är ju lite tunn” sen vägde vi henne och vågen stannade på 2,6 kg.

Men maten hon får var godkänd, jag köper ju på affären och har läst mig till vilken ”budgetmat” som är den bästa och har valt Mjau, och veterinären sa att den har rätt hög halt av både fett och protein. Så den ska jag fortsätta med tills jag kastrerat henne, då kommer jag byta till mat för kastrerade katter.

Sen idag, mitt id-kort hade kommit så jag åkte till Södertälje idag för att hämta ut det och allt gick så smidigt. När jag var klar hos polisen och kom ner till stationen så skulle mitt tåg gå om 8 minuter. Vilket kändes skönt för tågen till Gnesta går inte så ofta.

Jag vet visserligen inte hur de går nu, men när jag bodde här förut så kunde man få vänta länge innan tåget skulle gå. Men nu var det visserligen på dagen och då kanske de går normalt – vad vet jag.

Tänkte stanna kvar en stund, men eftersom jag betalar för resan så ville jag hem så jag skulle hinna på samma biljett. Men jag får hoppas på fint väder i helgen så kanske jag kan låna brorsans månadskort. Tänkte mingla runt med kameran och bara vara. Men vi får se…

Nu ska jag ta en vila, och visa bilden på id-kortet…