En morgon till kyrkan

Blev väckt av Håkan när de hade dukat fram frukosten, trevligt att äta frukost tillsammans, men sen kände jag att morgonen blev för tidig. Sen dagen, det är söndag och det innebär kyrka. Något jag inte alls hade något lust med.

Tänkte dock att jag måste bryta isoleringen på något sätt så jag bestämde mig för att gå till kyrkan ändå och blir det jobbigt så kan jag ju alltid gå. Men jag var med hela tiden, och det var så fint för det var barnkören idag. De var så himla duktiga.

Utsikt från kyrkkaffet

Efter mässan så var det dags för kyrkkaffe och innan vi gick in så kom det fram en man och frågade om det var jag som var Maria. Han kände igen mig från då jag kontaktade kyrkan på facebook. Jacob hette han visst.

Vi satt och fikade och pratade musik och det visade sig att vi hade väldigt samma musiksmak, så vi pratade musik och konserter.

Efter det så gick jag hemåt, men jag svängde ner mot sjön för att ta lite bilder där, det var så fint att gå där. När jag flyttade från Gnesta så var det inget bostadsområde, då var det bara sumpmark typ.

Så jag gick där i solen, tänkte på vad mycket bättre bilder jag skulle kunna få om jag hade min riktiga kamera. Det finns ett ställe där jag skulle kunna få en så bra bild från kyrkan och ner mot Gnesta, men om jag zoomar in tillräckligt så blir bilden bara suddig. Jag försökte ändå, men det blev inte bra. Men denna kamera är bättre än ingenting.

Resten av dagen då, jag vet inte vad jag ska hitta på, blir nog mest lugnt, leta efter ett bra USB-minne som rymmer mycket plats. Jag har ju bara det minnet som finns i datorn, men ett USB-minne tar ändå ingen plats.

Men, jag lägger ut lite bilder från idag

Prästgården där vi fikar
En av gränderna ner mot Frösjön
Gnesta centrum typ
Över Gnesta
Annonser

Isolering i det tysta 

Ska ta mig till kyrkan, vill inte egentligen, vill stänga dörren till sovrummet och bara isolera mig. 

Men jag måste bryta isoleringen på något sätt. Jag är nedbruten, men… Nu går jag snart. Måste tvinga mig ut…

Det tar emot, allt tar emot. Ska ta mig ut med soporna, sen sakta lunka upp till kyrkan. Vi bor nära, tar 10 minuter att gå. 

Efter kyrkan så ska jag ner mot sjön och se hur det ser ut bland husen. Men, nu går jag 

Psykisk sjukdom

Många personer som är drabbade av psykisk sjukdom får ofta höra samma sak, oftast av anhöriga och nära vänner och det är saker som ”ryck upp dig, sluta med alla piller och bli som folk, borde du inte bli frisk snart” och liknande saker. Något som vi ofta tar väldigt hårt, vi tar det på allvar oavsett om personen menar det på riktigt.

Jag kan bara tala för mig själv och jag kan säga att jag vet inte hur många jobb jag börjat söka efter såna kommentarer även fast jag vet att jag inte skulle klara av att jobba.

Något som är vanligt bland ”såna som mig” är att när man gjort något, bara en liten grej så blir man helt slut. Det tar så enormt på krafterna. Det kan vara saker som att diska, gå och handla, gå hem till någon man känner och vara social, läsa om folk som ”har det värre” än mig.

Jag känner då att det inte är okej att jag mår dåligt för jag har inte varit med om så hemska saker. Jag har visserligen min PTSD-diagnos, ett trauma som jag inte bearbetat, något som jag tänker på varje dag. Ibland korta stunder och ibland hela dagar.

Det tar enormt på krafterna. Något som också tar på krafterna, som är så självklart för så många andra och det är att överleva. Faktiskt. Att jag överlever nu beror till stor del på Pepsi, så ni som bryr er om mig, var glad för att jag har henne. Igår, då gjorde jag något som var länge sen jag gjorde och det var att läsa på Flashback om hur man tar en överdos på säkrast sätt. Så nu vet jag det. Jag ska inte ta livet av mig nu, även om tankarna finns där varje dag.

Särskilt på kvällarna. Det är riktigt jobbigt, så jag tar oftast lugnande och sömnmediciner tidigt för att kampen inte ska bli lika långvarig. Jag kan sitta och titta på tv med min bror och svägerska, men tankarna är oftast iväg på något helt annat. Så, mina kvällar blir tidiga.

Sen, jag hittade detta som min förra läkare skrev.. Det skrämde mig lite, men… Ni kan ju få se vad han ansåg om min hälsa.

Håller på och donar

Fixar med bloggen så de gamla inläggen ska följa med hit, det kan visst ta sin tid..

Var ut på promenad förut, bara till kyrkan för att sätta ljus vid en grav. Hade med mig kameran för jag tänkte fota lite, men jag började må dåligt så jag gick hem igen. Sen har jag pysslat med bloggen och så.

Jag sa ju att jag ska börja tänka på vad saker kostar så jag avslutar min egen bloggdomän som jag hade innan för den kostar pengar. Inte många kronor, men tillräckligt för att en gratisblogg får duga.

Har även skaffat kontantkort till mobilen istället för abonnemang. Jag måste börja tänka, tyvärr. Jag är typ redan fattig efter att ha betalt räkningar och skulder. Känns lagom kul, så jag undrar hur jag ska ha råd med att åka till Södertälje och psyk..

Det är ett ständigt närvarande orosmoment. Pengar… Men.. Inte mycket jag kan göra nu.. Ska nu gå och ta lite saft, sen gå ut och sätta mig på trappen och fundera över livet.

Allt gör bara ont.