Livet · Psyk · Djur · Vänner · Familj · Boende

Orken tryter

Folk säger att jag ska orka lite till, men nu känner jag att väggen är här. I lördags hjälpte jag till  av flyttstäd och bärhjälp, började gråta mitt i allt, i söndags var det mer kartonger att bära, på måndagen var en dag jag oroat mig för, min katt skulle kastreras.

Igår kom pengarna, men jag lyckades igen med att bränna allt, inte allt men nästan. Satte in 250:- på exets konto för han var pank. Knäckt över hur dålig koll jag har på pengarna. Mamma ska ju ha hand om mina pengar för jag inte kan och jag har inte råd med godman.

Hur svårt kan det vara egentligen? Jag vet i huvudet hur jag ska göra. Jag ska ta ut allt och dela upp i 4 kuvert, så jag har ett kuvert/veckan. Men så kommer pengarna och då faller allt bort. Jag vet att det ”tillhör” ena diagnosen. Läste senast idag i en grupp för bipolära där frågeställningen var just om man kan hantera pengar.

Jag vet att det finns de som har det värre än mig, de som åker till Polen och lever loppan i några veckor och tar ett lån när pengarna tar slut och fortsätter att leva loppan. Jag bränner det jag har men tar inga lån. Men samtidigt så vet jag att jag hade tagit lån om jag inte haft skulder.

Men en så självklar sak som pengar. Jag suger och jag skäms när mamma frågar om jag har pengar kvar. Denna månad har jag dock inte bränt på så mycket onödigt. Betalat till min bror, kastrerat (vaccinerat och id-märkt) min katt, laddat mitt kontantkort till telefonen, hyra av förråd, betalat skulder, skickat paket som kostade 208:-, köpt medicin till min katt… Köpt 2 paket cigg, 3 munkar, 2 cola och en elcigarett. Så Pepsis försäkring

Sen var det roliga slut. Eller ja, det var ju inte så mycket onödigt egentligen. Så jag försöker tänka att nästa månad ska jag göra som planerat. Betala till min bror och föra över resten till mamma. Sen måste jag leva snålt för den 5 augusti så ska jag på prideparaden tillsammans med Linus och hans man. Sen var de några till.

Idag kommer min svägerskas syster och son (4,5 år) och de stannar till i morgon.
Jag orkar inte. Jag vill bara gå hem till mamma och sova där tills i morgon, men jag måste hålla koll på katten så hon inte slickar på såret.

Mamma föreslog att jag skulle ta med mig henne, men då det bara gäller en natt så känns det inte rätt mot henne.
Masken måste sitta stenhårt, men jag vet inte hur.

Jag vill bara gråta,

Övergrepp · Boende · Djur · Livet · Psyk · Träning · Vänner

Lite tur till mig

Mitt i allt elände så fick jag lite tur.. Jag ställde upp på en ”tävling” i en grupp på facebook där det var en som lottade ut 3 par sladdlösa hörlurar, grön, röd och blå. Så skulle man skriva vilken färg man ville ha så skulle hon bara helt random välja ut 3 vinnare, och jag var en av dom!!!

Perfekt för mig nu när jag ska börja träna, slippa trassla in sig i sladdar och skräp. Jag försökte läsa bruksanvisningen, men jag fattade ingenting, men jag fick dom att funka. Så nu har jag fixat en spellista i mobilen med peppande musik.

Nu ska jag bara våga mig ut också. Gårdagens känsla bet tag i mig ordentligt så idag har jag verkligen inte mått bra.. Har tom känt själv att en inläggning kanske skulle vara nödvändig. Sist så var jag ju tvungen att skriva ut mig i förtid pga Pepsis skada.

Jag har visserligen känt länge att det kanske skulle vara nödvändig, men jag drar mig för det totalt.  Sen tänker jag mycket på en grej… Om en inläggning skulle bli riktigt nödvändig när jag fått egen lägenhet… Vad gör jag då med Pepsi?? Jag har verkligen inte råd att lämna in henne på något kattpensionat.

Så – jag lär få bita i det sura äpplet och klara mig själv. DET är något som skrämmer mig.. Jag tror tyvärr att det kommer att hända att jag behöver läggas in. Så ja.. jag vet inte. Men jag måste ju inse att jag måste bo själv tillslut.. Jag hoppas ju att jag får lägenheten jag tittat på, trots att den är väldigt liten.

Men den ligger fint som attan. Precis bakom huset går en grusväg som går runt en skog liksom, så det kommer att bli en bra väg att gå/springa på. På slutet av grusvägen ligger hembygdsgården och den hembygdsgården har blivit framröstad till Sveriges finaste. Minns inte när dock, men det stämmer.. Den är fantastisk!!

Men men… Jag skulle behöva städa rummet, men det är lite svårt när jag inte vet var jag ska göra av mina saker. Har en massa brev som jag inte vet var jag ska göra av, sen saker jag vill ha framme, men det blir för mycket. Så, jag lägger inte någon energi på det.. Det får bli en annan dag.

Just ja!! Jag fick ett pannband av en kompis idag, också till när jag ska träna. Måste hålla undan allt hår från ansiktet… eller om jag ska ha det för att jag inte vill ha massa svett som rinner ner i ögonen… När jag går ut och går så är det ju powerwalk som gäller och jag svettas så in i bomben, särskilt huvudet. Så att ha pannband blir bara skönt.

Så, nu har jag allt jag behöver typ.. Midjebälte där jag förvarar typ mobil och nycklar – den är inte ny dock, men bara använd typ 3 gånger, sen pannband (25:-) och hörlurarna som jag vann. Pannbandet, självklart mönstrat med katter.. Sen skulle Jessica sy ett pannband, men bara för att jag gjort så mycket reklam för henne (hon syr barnkläder) så behövde jag bara betala porto. Så 2 pannband för 32 kr. Känns rätt okej måste jag säga.

Sen en annan sak, jag har hittat ett hus!! Eller Nettan hittade det åt mig, på Hanö. Bara 3.470.000:- så det var ju som hittat typ, jag slår till direkt 😉

Nå väl. Nu ska jag mingla vidare. Vad jag ska göra vet jag dock inte. Har verkligen inte gjort något vettigt idag, mer än rensat kattlådorna, diskat och kastat sopor. Sov så himla oroligt i natt, massa mardrömmar igen. De dyker upp mer och mer.. Nej, jag mår inte bra. Men vad gör man åt drömmar liksom? Jag kan inte påverka dom och det är det värsta, där är man så maktlös.

Men. Vill nästan ta en långpromenad, men det är så ruggigt ute.. dålig ursäkt, jag vet..Men samtidigt så är jag rädd.. Vågar inte riktigt gå ut nu, även det beror på gårdagens känsla. Jag VET att det ”bara” var en känsla och att jag inte ska isolera mig för det, men det är lättare sagt än gjort så ingen behöver påpeka det. Jag är rädd!

Boende · Djur · Livet · Vänner

Livet vill mig ont

Det sket sig igen. Boendet jag skrev om igår.
Det visade sig att hon jag skulle bo hos bara fick ha inneboende i 1 vecka.
Så har jag pratat med soc här i Gnesta och de hjälper inte heller till. Bostadsköerna ringlar sig långa och allt känns hopplöst.

Var tusan ska jag söka lägenhet för att få napp egentligen?
Har lagt ut annonser i grupper på facebook gällande lägenhet i Södertälje, Gnesta, Björnlunda, Stjärnhov och Nyköping.

Ska ringa en annan privat hyresvärd i morgon och hoppas på tur.
Jag orkar inte mer av detta. Dessa motgångar.
Livet gör ondare än jag trodde, och allt för många verkar inte vilja försöka förstå.
Med mitt mående så fixar man tyvärr inte hur mycket som helst. Inte jag i alla fall
Fuck life

Känns så… bittert. Surt. Jobbigt. Jag är absolut inte bitter mot Sofia är värt att tillägga… Utan livet. Jag kan nu bara hoppas på lägenheten i Södertälje. Det enda jag känner är att den är såå himla liten och det känns inte rätt mot Pepsi. Att hon ska bo på så liten yta och dessutom utan kattkompis för första gången i hela sitt liv.

Det känns som… Jag vill inte ens skriva det.. Allt är så hemskt just nu och det gör ont i hela mig.. Bara för att jag fuckar upp hela mitt liv så ska inte hon bli lidande, men grejen är att hon är mitt allt, det är hon som gör att jag fortsätter att andas. Det är hon som ligger nära mig när ångesten är jävlig. Min Pepsi.

Men mitt liv. Fan säger jag bara

Reklam · Vänner

Reklam – Bakverk

En vän till mig, Marina – hon älskar att hålla på i köket och laga mat och baka och sånt. Hon har lärt sig baka dessa tårtor själv, så jag tycker att det är värt att visa upp. Mer bilder finns i länken —> HÄR <—

Besök gärna, men på egen risk… man blir bra sugen. Är ni intresserade av tårtor så finns hon i Bromölla

Så ljuvliga.. Så, in och titta på allt annat hon gör 🙂

 

Boende · Djur · Kyrkan · Livet · Vänner

Ny katt på väg?

Eller ja… i mina drömmar så har jag hittat den ultimata kompisen till Pepsi… Jag blev helt kär när jag tittade på bilder av rasen Cornish rex.

Erkänn att de är vansinnigt söta!! Öronen är 3 storlekar för stora för kroppen.. Alltså.. Jag vet inte.. jag bara blev helt såld! Fastnar bara för katter med stora öron verkar det som.

Hittade denna bild på google när jag var hemma hos mamma och när jag visade bilden för henne så tittade hon bort direkt och gjorde en konstig min och sen påstod hon att den var ful. Själv är jag övertygad om att hon hade något skräp i ögonen. För inte är denna kisse ful..

Så, var tvungen att visa upp denna.. Kan i övrigt berätta att jag var till apoteket för att hämta medicin, sen gick jag till Ica för jag hade fått 2 gåvor att hämta ut där, ett paket kaffe och ett paket bullar, så då tog jag det och gick hem till mamma och fikade.

Vi satt och pratade om allt mellan himmel och jord, så gosade jag lite med Yamas också. Han är bra fin den killen.. Saknar att ha honom som min, men han fick ju bo hos mamma då jag bodde på korttidsboende och där fick man inte ha djur, sen flyttade ju jag till Bror och Yamas är lite rädd för stora hundar plus att han och mamma trivdes så bra ihop, så han fick stanna.

Men jag kan ju hälsa på honom varje dag nu om jag vill och det känns bra. Han har så speciella drag, till sättet – han är så finurlig, busig och påhittig.. Skulle kunna skriva en lång novell med saker han gör.. Men, han mår bra där han bor nu och det är huvudsaken.

Mamma är dock väldigt noga med att när han hittar på sattyg, då är han min katt 😉 Förstår inte vad hon menar med det. Men jag är nöjd.. Då får jag honom ibland.

Nå väl, nu ska jag prata vidare med vänner på facebook.. Kan även meddela att jag ska flytta hem till en vän i Södertälje, hon råkar ha ett rum mer än vad hon behöver. Jag får närmare till alla mina vårdkontakter, kyrkan, apotek, stort köpcentrum – allt på gångavstånd om jag vill vara hurtig.

Men nu pyser jag…

Reklam · Vänner

Lilla filuren

Allt började en dag med att en kompis till mig började sy mössor till sin son, och sen utvecklade hon det hela och syr nu mössor, tights, tröjor, meps.. Mössor syr hon även till vuxna. Så, nu tycker jag att du ska besöka hennes hemsida och se om du hittar något själv till just Ditt barn

Hemsidan hittar du genom att klicka på bilden

Kyrkan · Livet · Psyk · Vänner

Södertälje katthem

Igår åkte jag till Södertälje för att träffa Sofia och vi gjorde en farlig sak som vi pratat om ett bra tag.. Vi åkte till Södertälje katthem för att titta på katter och se hur det ser ut där. Det var 2-3 katter i de flesta burar, i en del så var det bara en katt.

Vi hade båda varit inne på hemsidan och tittat vilka katter som fanns inne och vi båda fastnade för en som hette Tessan, men när vi väl var där så låg hon och sov, så vi fick bara se rumpan på henne. Men hon delade bur med en svart liten tjej som var kolsvart och så himla söt!!

Sen fanns det många som hade den färg man starkt förknippar med huskatter (bondkatter) och där var det en jag fastnade för, hon såg så näpen ut. Sen denna fastnade jag för

Tussie heter hon och jag fick gå in i hennes bur och klappa henne.. Hon var så go.. Av någon anledning, vet ej varför så tog jag inte kort på de andra katterna trots att jag hade både mobilen och vanlig kamera.. Men ja.. Då har vi en anledning att åka dit igen.

Så köpte Sofia en jättefin matskål i keramik till Pepsi. Innan så hade hon en i porslin och en i plast och jag vill utrota de i plast för att undvika svarthaka. Det misstänks att svarthaka orsakas av plastskålar och kan jag undvika det så gör jag gärna det.

När vi varit där så åkte Sofia hem och jag minglade runt i centrum i väntan på mitt tåg hem. Den korta stund vi sågs räckte för att jag skulle somna stående typ.. Jag som innan var en social typ klarar inte av det längre. Det trygga är att Sofia vet om det och är nästan likadan, så det var inget konstigt då.

Idag gick jag upp ovanligt sent, så när jag hade diskat efter frukosten så fick jag bråttom att få på mig kläderna för att komma iväg till kyrkan. Men jag hann i tid! Sen var det kyrkkaffe efteråt och jag satt och pratade med en gammal bekant som var där också.

Nu är kvällen här, klockan är visserligen vara 19:20 men jag har typ lust att gå och lägga mig redan. Efter maten så gjorde jag i ordning disken och gick sen ut för att röka och väl ute så kunde jag knappt andas för jag fick sån hemsk ångest. Ville bara springa så långt benen bar.

Så jobbigt.. jag har fått många såna attacker den sista tiden, nästan varje dag och då inte bara 1/dag utan det har varit 3 anfall på samma dag då det varit som värst. Men det är väl bara att kämpa på. Jag försöker att tänka på andningen, men det är som att bröstet tvinnar ihop och man knappt kan andas.

Men, det var igår och idag. Nu ska jag hitta på något. Typ kolla facebook…

Djur · Livet · Psyk · Träning · Vänner

Hittat rätt skor

Jag går och tänker på att jag måste ha nya skor om jag ska känna att jag tränar rätt, vill inte behöva ha samma när jag tränar som jag har till vardags. Sen måste jag tänka på att skon är rätt anpassad eftersom jag supinerar. Så rätt sko är viktigt för att undvika skador.

Så jag kollade in Runners store efter skor och hittade helt rätt! Så snygga

Så jag hoppas att jag kan ha råd med dom snart.. Borde funka i juni, tror jag men huvudsaken är att jag har dom innan STHLM belowe and abowe går av stapeln. Vill gärna hinna gå in dom ordentligt också så man inte får skavsår efter 2 km och tappar fötterna vid 5 km.

Ja, jag vet att jag skriver mycket om detta och jag vet även att jag inte kommit ut på någon löprunda än. Men jag är en sån jobbig person som vill ha ”rätt” kläder på mig och rätt skor. Men ja… behöver nog inte säga vad som sätter käppar i hjulen för mig.

Byxor har jag som duger, men jag tog ju inte med mig så överdrivet mycket kläder då jag och Pepsi kom hit med tåget. Och de jag har är ren bomull. Men, även det får duga. Vindjacka är det värre med, men jag får springa/gå utan. Förlita mig på vädret.

Ja, ni får kalla mig för en komplicerad människa som gör en höna av en fjäder, men jag är tyvärr sån och jag försöker jobba bort de tankarna, men det är lättare sagt än gjort. Har jag ställt in mig på en sak så blir jag besviken till max om planerna ändras. Och det är jävligt jobbigt att vara sån.

Vet inte varför jag funkar så här. Beror väl på något antar jag för jag har varit så här så länge jag kan minnas.

Men men… Nu sitter jag, egentligen sugen på att bege mig ut, men kroppen lyder inte. Men jag ska försöka komma ut, kanske i morgon framåt kvällen. Jag ska ju till Södertälje i morgon för att jag och Sofia ska åka till Södertälje katthem och se om vi blir kära.. haha… Det lär vi bli, i alla fall jag.

Hon vill ju ha en katt, men ska inte köpa någon nu, men vi vill titta hur det är där i alla fall. Sånt är aldrig helt fel… Men nu då.. Ska fortsätta tänka på saker som egentligen inte är några problem. Som jag gör till problem. Men folk säger att Alla är bra på något, det gäller bara att hitta vad och att man ska göra det man är bra på. Men när jag gör det så säger folk att det är fel.. haha,… Förstår inte varför.

Men, ordning. Jag vill ha ordning i mitt huvud, jag vill inte påverkas så himla lätt av vad folk säger, jag vill ha ordning och reda omkring mig och jag vill få tummen ur när det gäller att göra saker. Jag vill förändras. Men jag är jag och det är så här jag är. Bara det att allt för många har så svårt att acceptera och vilja förstå.

Man blir bara stämplad som konstig. Jag skulle vilja formulera ett inlägg om hur jag känner när det blir så – att jag känner mig dömd och nertryckt. Men det är svårt för jag vet inte ens hur jag ska formulera mig. Sen att få saker att hända. Att man egentligen kan påverka så lite. Bara följa strömmen… Försöka låta det vara så.

Livet. Det är allt bra komplicerat. Det måste jag allt säga. Men nu avviker jag.

Och nej – inga spydiga eller retsamma kommentarer om att jag aldrig kommer igång med träningen. Det räcker med att jag redan känner mig oduglig över det. Behöver inte bli påmind av dig också

Boende · Djur · Familj · Livet · Psyk · Vänner

Snabbvisit på psyk

I måndags ringde jag till psyk och berättade hur jag mådde och det slutade med att de bokade in mig till en läkare. Så jag packade det viktigaste ifall jag skulle bli kvar. Pratade med läkaren och efter drygt en timme så säger han att han vill att jag ska utredas vidare på neuropsyk då han misstänkte något inom autismspektrat typ asberger.

Lagom kul med mer utredningar och mer diagnoser. Men om det kan leda till rätt behandling och bättre mående så får jag väl gilla läget. Men, dagen slutade med en inläggning, men igår sa jag att jag ville träffa läkaren för en utskrivning för jag var tvungen att åka hem för att pyssla om Pepsi.

Jag ringde till veterinären för att fråga hur länge hon skulle ha kragen och den skulle hon ha i 1 vecka till plus att tassen ska tvättas med koksaltlösning, helst varje gång hon varit på lådan. Men eftersom både Håkan och Anneli jobbar så fick jag åka hem i förtid.

Så nu är jag hemma. Har dock inte sett skymten av Pepsi för hon ligger i deras sovrum och där ligger Annelis son och tittar på film så jag vill inte störa.

Sen pratade jag med en vän igår och hon föreslog att jag kunde flytta in hos henne och hon bor i Södertälje och då blir det en win-win situation för oss båda. Det blir inte så dyrt för henne att bo där, hon använder inte sovrummet så då får jag bo där. Vi är båda såna som inte orkar vara sociala hur länge som helst.

Jag får närmare till psyk eftersom jag tillhör Södertälje. Plus att det är henne jag ska springa/gå STHLM abowe and belowe med, så finns det bra promenadvägar och skog i närheten av där hon bor.

Sen vill hon gärna ha katt och då får hon Pepsi på köpet. Men vi har inte bestämt något än, vi ska prata vidare om det hela.

Nu, klockan är 17:17 och jag är mentalt körd. Vill bara gråta, men jag är inte ensam hemma och då går det inte. Det är stenkört där. Så jag biter ihop. Köpte en ny mask i Södertälje då den jag hade började gå sönder, så nu kanske jag ”håller ihop” inför folk ett tag till.

Det var lite om de senaste dagarna. Nu ska jag försöka vila. Hjärnan skriker fly, men jag fattar att jag inte ska följa det rådet, så jag ska tvinga mig själv till att vila. Ner och ta medicin först. Klockan är dags för det

Djur · Familj · Livet · Psyk · Vänner

Det här med att ringa till psyk

Jag rasar, mer och mer för varje dag. Jag går sönder och onda tankar förföljer mig. Jag har nu lovat en vän att jag ska ringa psyk. Eller jag lovade mig själv det först, sen sa jag det till henne. Hon har bett mig göra det under flera veckor, redan innan jag flyttade till Gnesta.

Men jag kommer med undanflykter. Nu har jag min undanflykt i att jag måste ta hand om Pepsi så hon får i sig medicinen som hon ska, även fast jag vet att svägerskan faktiskt kan ta det. Men det är som att jag skyller på saker för att slippa åka in.

Men nu, jag börjar inse att jag inte klarar det här längre. Jag har inte haft någon kontakt med öppenvården sen 26 januari och när man är van vid kontakt 1 gång i veckan så är detta väldigt lång tid.

Men detta med att ringa in är något som jag är dålig på. Det tar emot så enormt mycket.. Men jag måste.. Sen om det blir att jag får åka in och träffa någon och ev bli inlagd vet jag inte. Men det får inte bli för tidigt i så fall, för jag måste hinna dammsuga först. – Nu var vi där igen, undanflykt.

Tror dock inte att de blir kaos här hemma om jag skulle behöva åka in. Men det är så långt att åka och bara tanken på det är jobbig. Jag fattar inte varför de tagit bort psykakuten i Södertälje.. Sitta och åka till Stockholm, sen byta till tunnelbana, sen gå – men åt vilket håll vet jag inte. Så jag hoppas på en bra vägbeskrivning.

Men nu är det inte säkert att jag ens får en tid att komma in. Men, jag vill inte in. Men jag vill inte vara någonstans alls just nu, vill ligga under en gran hela dagarna för att sen gå hem när det är dags att sova typ.

Men… Det är väl bara till att ta telefonen och ringa. Bita i det sura äpplet.