Livet · Träning

Turen vänder? 

Rent praktiskt alltså. Först vann jag ju ett par trådlösa hörlurar av en på facebook. 

I samma grupp så frågade jag om man behöver löparklocka eller om man klarar sig med Runtastic Pro. 

Då var det en tjej som hade en klocka liggande som var för stor för hennes handled och hon lånade ut den till en vän som inte använder den. 

Och om vännen inte slarvat bort klockan i flytten så skulle jag Få den av henne. Hon själv har köpt en ny modell som även passar hennes handled bättre 

Så denna modell kan bli min. Så nu hoppas jag bara helt enkelt. Håll tummarna för mig 😊

Övergrepp · Boende · Djur · Livet · Psyk · Träning · Vänner

Lite tur till mig

Mitt i allt elände så fick jag lite tur.. Jag ställde upp på en ”tävling” i en grupp på facebook där det var en som lottade ut 3 par sladdlösa hörlurar, grön, röd och blå. Så skulle man skriva vilken färg man ville ha så skulle hon bara helt random välja ut 3 vinnare, och jag var en av dom!!!

Perfekt för mig nu när jag ska börja träna, slippa trassla in sig i sladdar och skräp. Jag försökte läsa bruksanvisningen, men jag fattade ingenting, men jag fick dom att funka. Så nu har jag fixat en spellista i mobilen med peppande musik.

Nu ska jag bara våga mig ut också. Gårdagens känsla bet tag i mig ordentligt så idag har jag verkligen inte mått bra.. Har tom känt själv att en inläggning kanske skulle vara nödvändig. Sist så var jag ju tvungen att skriva ut mig i förtid pga Pepsis skada.

Jag har visserligen känt länge att det kanske skulle vara nödvändig, men jag drar mig för det totalt.  Sen tänker jag mycket på en grej… Om en inläggning skulle bli riktigt nödvändig när jag fått egen lägenhet… Vad gör jag då med Pepsi?? Jag har verkligen inte råd att lämna in henne på något kattpensionat.

Så – jag lär få bita i det sura äpplet och klara mig själv. DET är något som skrämmer mig.. Jag tror tyvärr att det kommer att hända att jag behöver läggas in. Så ja.. jag vet inte. Men jag måste ju inse att jag måste bo själv tillslut.. Jag hoppas ju att jag får lägenheten jag tittat på, trots att den är väldigt liten.

Men den ligger fint som attan. Precis bakom huset går en grusväg som går runt en skog liksom, så det kommer att bli en bra väg att gå/springa på. På slutet av grusvägen ligger hembygdsgården och den hembygdsgården har blivit framröstad till Sveriges finaste. Minns inte när dock, men det stämmer.. Den är fantastisk!!

Men men… Jag skulle behöva städa rummet, men det är lite svårt när jag inte vet var jag ska göra av mina saker. Har en massa brev som jag inte vet var jag ska göra av, sen saker jag vill ha framme, men det blir för mycket. Så, jag lägger inte någon energi på det.. Det får bli en annan dag.

Just ja!! Jag fick ett pannband av en kompis idag, också till när jag ska träna. Måste hålla undan allt hår från ansiktet… eller om jag ska ha det för att jag inte vill ha massa svett som rinner ner i ögonen… När jag går ut och går så är det ju powerwalk som gäller och jag svettas så in i bomben, särskilt huvudet. Så att ha pannband blir bara skönt.

Så, nu har jag allt jag behöver typ.. Midjebälte där jag förvarar typ mobil och nycklar – den är inte ny dock, men bara använd typ 3 gånger, sen pannband (25:-) och hörlurarna som jag vann. Pannbandet, självklart mönstrat med katter.. Sen skulle Jessica sy ett pannband, men bara för att jag gjort så mycket reklam för henne (hon syr barnkläder) så behövde jag bara betala porto. Så 2 pannband för 32 kr. Känns rätt okej måste jag säga.

Sen en annan sak, jag har hittat ett hus!! Eller Nettan hittade det åt mig, på Hanö. Bara 3.470.000:- så det var ju som hittat typ, jag slår till direkt 😉

Nå väl. Nu ska jag mingla vidare. Vad jag ska göra vet jag dock inte. Har verkligen inte gjort något vettigt idag, mer än rensat kattlådorna, diskat och kastat sopor. Sov så himla oroligt i natt, massa mardrömmar igen. De dyker upp mer och mer.. Nej, jag mår inte bra. Men vad gör man åt drömmar liksom? Jag kan inte påverka dom och det är det värsta, där är man så maktlös.

Men. Vill nästan ta en långpromenad, men det är så ruggigt ute.. dålig ursäkt, jag vet..Men samtidigt så är jag rädd.. Vågar inte riktigt gå ut nu, även det beror på gårdagens känsla. Jag VET att det ”bara” var en känsla och att jag inte ska isolera mig för det, men det är lättare sagt än gjort så ingen behöver påpeka det. Jag är rädd!

Djur · Livet · Psyk · Träning

Att börja löpträna

Jag ska ju börja träna har jag ju skrivit om och målet är Midnattsloppet och STHLM abowe and belowe. Så jag har tänkt att jag ska träna måndag, onsdag och fredag. Så i fredags bestämde jag mig för att jag skulle starta som idag. Så, i morse regnade och åskade det och då ville jag inte ge mig ut, så jag sköt upp det till ikväll.

Men så tänkte jag förut att ”nu kör jag” så jag bytte om och snörade på mig skorna men kände mig så totalt opeppad som man bara kunde bli. Men jag har knappt lämnat rummet sen i torsdags så jag kände att jag måste komma ut. Så här ser ni hur illa det gick…

Benen kändes som bly, vinden blåste från alla håll utom bakifrån och det var hårda vindar, jag fick känningar i knät och allt kändes bara fel. Så istället för att ta den rundan jag hade planerat så gav jag upp, tog en genväg för att bara komma hem. Men så försökte jag tänka positivt – jag kom ut i alla fall!

La ut denna bild i en löpargrupp för tjejer på facebook och jag fick massa peppande kommentarer, bla en tjej som skrev att hon gick från totalt otränad till att klara tjejmilen på 3 månader. Hon började också med tänket att träna 3 dagar i veckan.

Så då tänkte jag – kan hon så kan jag! Och jag vet att jag kan, jag försöker tänka att då vi var med i W8-fight så skulle vi köra powerwalk varje morgon på minst en timme… Tillslut hände något, det var som att benen skrek att jag skulle springa. Så jag sprang. Inte fort alltså, men jag gjorde det.

Kunde jag då gå från överviktig soffpotatis till att löpa och dessutom gå ner från 99 kg till 74 kg på drygt 4 månader.. Jag behöver gå ner i vikt nu med, har gått upp så sjukt mycket så viktmässigt så är jag tillbaka på det jag var innan vi började träna.

Jag ska även klämma in fysisk träning när jag sprungit. Men då blir det typ armhävningar, plankan och plankan i sidled och lyfta på benet, sit-ups och sånt. Kan även köra chin-ups för min bror har en sån stång som hänger in till ena rummet.

Men, dagen.. Jag lyckades springa lite, jag delade upp och försökte hålla någorlunda rask takt och jogga. Men jag kan inte tänka på att det var bra att jag kom ut, jag tänker bara på hur missnöjd jag var som inte sprang den rundan som jag innan hade tänkt. Satte för höga krav.

Innan jag gick ut så låg jag mest i sängen och Pepsi låg tätt intill. Hon börjar ty sig till mig igen efter att jag var den stygga som tvingade i henne medicin. Hon ligger här hos mig nu också, springer och möter mig vid dörren när jag kommer in.. Så skönt att ha tillbaka den Pepsi jag känner bäst.

Sen i övrigt, har haft sån ångest. Igår var vidrigt. Jag satt här i sängen med datorn i knät, lutade mig mot väggen och bara låter tårarna rinna. Då kommer min bror förbi och frågar om jag sover. Jag erkände att nej, jag sover inte – jag gråter. Och det kändes så förnedrande.. Gråta och någon ser mig.

Men, sen när den värsta ångesten lagt sig så gick jag bara in till Gnesta och tillbaka. Trots att det var mörkt. Nu ska jag kolla vidare i roliga grupper på facebook, diskutera sånt som ger mig något.

Djur · Livet · Psyk · Träning · Vänner

Hittat rätt skor

Jag går och tänker på att jag måste ha nya skor om jag ska känna att jag tränar rätt, vill inte behöva ha samma när jag tränar som jag har till vardags. Sen måste jag tänka på att skon är rätt anpassad eftersom jag supinerar. Så rätt sko är viktigt för att undvika skador.

Så jag kollade in Runners store efter skor och hittade helt rätt! Så snygga

Så jag hoppas att jag kan ha råd med dom snart.. Borde funka i juni, tror jag men huvudsaken är att jag har dom innan STHLM belowe and abowe går av stapeln. Vill gärna hinna gå in dom ordentligt också så man inte får skavsår efter 2 km och tappar fötterna vid 5 km.

Ja, jag vet att jag skriver mycket om detta och jag vet även att jag inte kommit ut på någon löprunda än. Men jag är en sån jobbig person som vill ha ”rätt” kläder på mig och rätt skor. Men ja… behöver nog inte säga vad som sätter käppar i hjulen för mig.

Byxor har jag som duger, men jag tog ju inte med mig så överdrivet mycket kläder då jag och Pepsi kom hit med tåget. Och de jag har är ren bomull. Men, även det får duga. Vindjacka är det värre med, men jag får springa/gå utan. Förlita mig på vädret.

Ja, ni får kalla mig för en komplicerad människa som gör en höna av en fjäder, men jag är tyvärr sån och jag försöker jobba bort de tankarna, men det är lättare sagt än gjort. Har jag ställt in mig på en sak så blir jag besviken till max om planerna ändras. Och det är jävligt jobbigt att vara sån.

Vet inte varför jag funkar så här. Beror väl på något antar jag för jag har varit så här så länge jag kan minnas.

Men men… Nu sitter jag, egentligen sugen på att bege mig ut, men kroppen lyder inte. Men jag ska försöka komma ut, kanske i morgon framåt kvällen. Jag ska ju till Södertälje i morgon för att jag och Sofia ska åka till Södertälje katthem och se om vi blir kära.. haha… Det lär vi bli, i alla fall jag.

Hon vill ju ha en katt, men ska inte köpa någon nu, men vi vill titta hur det är där i alla fall. Sånt är aldrig helt fel… Men nu då.. Ska fortsätta tänka på saker som egentligen inte är några problem. Som jag gör till problem. Men folk säger att Alla är bra på något, det gäller bara att hitta vad och att man ska göra det man är bra på. Men när jag gör det så säger folk att det är fel.. haha,… Förstår inte varför.

Men, ordning. Jag vill ha ordning i mitt huvud, jag vill inte påverkas så himla lätt av vad folk säger, jag vill ha ordning och reda omkring mig och jag vill få tummen ur när det gäller att göra saker. Jag vill förändras. Men jag är jag och det är så här jag är. Bara det att allt för många har så svårt att acceptera och vilja förstå.

Man blir bara stämplad som konstig. Jag skulle vilja formulera ett inlägg om hur jag känner när det blir så – att jag känner mig dömd och nertryckt. Men det är svårt för jag vet inte ens hur jag ska formulera mig. Sen att få saker att hända. Att man egentligen kan påverka så lite. Bara följa strömmen… Försöka låta det vara så.

Livet. Det är allt bra komplicerat. Det måste jag allt säga. Men nu avviker jag.

Och nej – inga spydiga eller retsamma kommentarer om att jag aldrig kommer igång med träningen. Det räcker med att jag redan känner mig oduglig över det. Behöver inte bli påmind av dig också

Livet · Psyk · Träning

Lite så där ledsen bara

Vaknade ovanligt tidigt, så jag gick upp, sen åt vi frukost. Jag kände mig inte alls på topp och jag tänkte att jag skulle gå min minirunda som går ungefär lika fort som att röka en cigg om man går fort.

Jag valde dock en annan väg som är lite längre. Fast ändå kort.. Runtastic visade att den var på 2,62 km. Men jag ser det som så, jag kommer ut. Jag har ju isolerat mig i evigheter, så att komma längre än till soprummet är stort.

Fast så löjligt… Men jag ska klara detta. Drygt 7 km i oktober och gå vet jag ju att jag klarar, men jag vill försöka springa så långt som möjligt.

Men, även fast jag kom ut så mår jag inte bättre för det.. Så jag funderar på att ta och fixa lite kaffe och sätta mig på trappen och titta på fåglarna. Försöka vara i nuet utan att känna den inre stressen.

Lite mindfulness typ, men jag blir så stressad. Förut njöt jag av sånt, bara gå och sätta mig någonstans och andas. Det var så rogivande. Men inte längre. Även fast jag inte gör något direkt om dagarna, jag kämpar med sånt som ingen ser. Men sånt räknas inte riktigt in.

Överlevnad. Ja, det är svårt. Men men… Nu ska jag sortera lite bilder, slänga en del och så.. Men först lite kaffe.

Familj · Livet · Träning

Steget ut är taget

Personligen berättar jag för mamma och pappa om att jag råkar vara gay… Resten, de får veta här.. Det är så jobbigt att ta steget att berätta muntligt liksom, jag har lite svårt att acceptera läget.. Så ja. Så här är det.

Mammas reaktion har vunnit på Instagram,

Jag sa att ”Jag gillar inte män – inte på det sättet. Har vetat det rätt länge men varit rädd för att berätta. Rädd för vad folk ska säga.. Du, pappa, syskon… Jag vill inte vara sån här, men jag är det. Mycket därför jag mått sämre och sämre de sista åren”

Så svarar mamma att ”Men det spelar väl ingen roll . Du va ju gift med Malin du behöver väl inte va rädd för det ,det viktigaste är att du mår bra , tokfia ! ❤

Med pappa, vi pratade först om träning och jag sa att jag ska börja springa och att jag ska ta Midnattsloppet i augusti (eller ett nytt lopp i oktober). Så när jag sa det till honom så svarade han först att ”Men det är det ju så många som är, håll dig till att springa istället” så skrattade han till lite.

Jag hörde på honom att han inte tog illa upp på något sätt. Så det känns skönt.. Jag tänker att jag kanske vetat detta innerst inne, men inte vågat berätta utan sett mig som bisexuell och inget mer. Så ni vet, bröllopet med Bror var inget fejk, det var en fin dag! Så ni inte tror att jag typ ”blåst honom” på något sätt.

Bror var den första som fick veta hela sanningen och efter det så berättade jag för mamma och pappa. Lovade Bror att han skulle få veta först.

Nog om allt om detta. Idag. Jag vaknade och insåg att jag nog tagit en brutal sovmorgon! Klockan stod på 10:46 när jag kollade. Hallå liksom!! Då ”vilade” jag ändå mellan 20-22 igår kväll, sen satt jag i soffan en stund och 22:30 la jag mig igen.

Jag har visserligen sovit dåligt länge nu, sovit oroligt, drömt mardrömmar och gått i sömnen. Natten till igår hade jag tydligen gått ner och ätit nötcremé sa min bror, för det låg en sked i diskhon på morgonen.

Det har jag inget minne av alls kan jag lova, men jag hoppas att det var gott.. Så man inte går och äter i onödan liksom..

Sen, jag tänker mycket på detta med träning. Jag måste verkligen komma igång, jag måste (vill) gå ner i vikt. Inte bara för att jag ogillar vad jag ser nu, utan även för hälsan och för mitt knä. Läkaren sa att jag måste gå ner i vikt, då jag träffade honom för knät.

Jag är bara så rädd att jag går för hårt ut så jag tröttnar fort. Lätt att variera sig här i alla fall, det finns många olika vägar att gå och det är lätt att hitta rundor som är korta, medium eller långa.

Det gillar jag. Vill hitta någon bra runda som är mycket skog också.. Men man kan inte få allt här i världen. Så, jag hoppas att jag kommer igång när kläderna är här. Vill inte gå powerwalks i mina vanliga kläder eftersom jag svettas så lätt.

Men, vi får se. Vanliga promenader kan jag ju alltid ta. Men nu, nu ska jag avsluta detta inlägg!