Välkommen hem till mig

Tänkte dela med mig av lite bilder från hemma. Nu är det lite rörigt dock, särskilt i köket. Men, här bor jag

Från ytterdörren och in i hallen
Sovrummet, blunda för röran på golvet
Köket
Bakom soffan ska Pepsis klösträd stå

Som sagt, lite rörigt, men jag har inte orkat städa men funderar på att göra det idag. Personalen går ju in med skor så det blir lite… Skitigt/grusigt.

Men jag är glad över att ha fått denna lägenhet, har kontrakt nu på 4 år, efter det görs en ny utredning för att se om jag behöver förlänga detta kontrakt. Och ja, jag är redan orolig för vad de ska säga då.

Måste sluta oroa mig för allt. Men men, nu vet ni hur jag har det.

Annonser

Omtänksamt? 

Jag ska ju byta psyk från Södertälje till Nyköping pga att de inte kan göra någon utredning i Södertälje om jag bor i Gnesta.

Så ringde en sköterska nyss och undrade lite vad för hjälp jag behöver osv. Så skulle hon skicka en lapp som jag ska skriva på som för att de i Södertälje kan skicka min journal.

Sen sa hon att ”du har ju boendestöd och då kanske du kan ha stödsamtal med dom så slipper du att åka hit, det är ju ändå 4 mil att åka”. 

Jag menar, boendestöd är inga psykologer… Hur tänkte hon där..? Nå väl, nu har det hänt något i alla fall 

Denna oroliga väntan 

Ligger i soffan, väntar på att telefonen ska ringa. Väntar på besked från soc om de kommer hjälpa mig eller inte. Jag är livrädd för att de säger nej… Vad gör jag då liksom?

Annars.. När jag var inlagd så fick jag en ny medicin, Voxra och den släpper jag inte i första taget. Jag är inte lika djupt deprimerad och min ångest är inte lika brutal plus att jag inte är så förlamande trött som innan. 

Jag vill ha tillbaka min medicin mot min ADD för den stör verkligen mitt liv.. Men den kommer jag att få tillbaka efter min NPF-utredning. 

Men… Håll tummarna för att soc hjälper mig, jag behöver deras hjälp. Verkligen. 

Inläggning?

Dags för inläggning snart, jag skräms över mig själv och ångesten är brutal. Första tanken när jag vaknar… Får jag ge upp dagen och gå och lägga mig. Jag mår verkligen INTE bra – Vad gör man?

Dagarna blir bara värre och värre, sitter på kvällarna med ett hjärta som slår dubbelslag, yrsel, illamående och smärta i bröstet. Jag vet inte vad som händer. Jag är bara rädd.

Den dystra sanningen

INTE MIN KROPP

Jag är fet. Det bara är så.. Fick en kommentar om det också.. Men hen sa inte ordet fet, men att jag får tänka på vad jag stoppar i mig. Och det är sant. Jag äter på tok fel, och inte har Tuxal gjort saken bättre. Så mycket som jag väger nu har jag aldrig vägt. Och det svider faktiskt.

Men i morgon ska jag träffa en vän som lyckats gå ner 60 kg utan operation. Hon är idag kostrådgivare på Wordclass i Strängnäs. Jag ska berätta hur jag äter idag och ta tips ifrån henne. Jag vill köra en kickstart med pulver och sen lägga om min kost, men det är svårt när man är två och bara en behöver tänka på maten.

Men idag är jag nyttig till middag för vi ska äta fisk med stuvad spenat och potatis. Jag vet, potatisen går egentligen bort. Men.. Från måndag ska jag minska på kolhydrater i alla fall. Sen får jag se vad Veronica säger och vad hon kommer med för tips.

När klockan var 14:00 så hade jag smällt i mig 5 ballerina, 3 kanelbullar och en redbull. Men jag måste börja tänka. När jag ser bilder på hur jag såg ut för 3 år sedan så blir man deprimerad. Byxorna jag hade då får jag idag upp till knäna.. Jag har ett par byxor som jag kan knäppa.

Men när pengarna kommer så ska vi åka till Fabriken i Sparreholm där de säljer billiga kläder. Då ska jag köpa byxor och en höstjacka om jag hittar någon,

Men men. Jag är fet. Jag väger tresiffrigt och jag vägrar att acceptera det. Jag ska gå ner till 75 kg. Då kommer jag att få en helt ny garderob, kläder som nu ligger nerpackat i mitt förråd. Kläder som jag en dag ska få på mig igen. Har börjat ”träna” lite genom att jag gör squats varje dag. Ska utöka det hela. Ska ju springa STHLM abowe and belove i oktober och nu siktar jag på att få på mig träningsbyxorna igen.

Jag måste komma igång, något måste hända för jag mår dåligt över att ha denna kropp.

Tappat stinget

Nu var det så längesen jag skrev, så jag vet inte hur jag ska få rätt grepp bland tangenterna. Kaos har varit, flytt har varit, kalabalik har varit, ånger har varit. Så – var börjar jag?

Jag bor hos min mamma, av privata anledningar. Men så är det. Mamma i all ära, men jag vill få tag på lägenhet snart.. Ska ringa biståndsbedömaren i morgon och fråga om hur länge det kan ta innan jag får komma på möte angående boende inom SoL. Jag väntar och hoppas på besked.

Kaos. Jag vet inte var jag ska börja… Det får nog bli ett nytt inlägg om det, jag ville mest bara komma igång med skrivandet. Har läst lite av mina dikter som jag skrivit, på poeter.se. Det fick mig att bli sugen på att börja skriva igen.. Men jag måste vara på rätt humör, annars blir det bara pinsamt.

Så – jag längtar tillbaka till Borås/Viskafors.. Det finns så mycket där..
Längtar även tillbaka till Sölvesborg/Mjällby.. Det finns så mycket där med..

Men bo i Gnesta. Jag vet inte, men det är inte riktigt min grej

Jag orkar inte

20228674_10155128558739580_1122678408050010452_n

Det är så att man kan skratta. Jag har varit inskriven på psyk här sen slutet av januari.
Jag står inte i kö för att få träffa någon terapeut, det har inte skickat in något till neuropsykiatriska angående utredningen som läkaren pratade om.
Jag står alltså inskriven på psyk, men det finns inte ens en plan om någon form av behandling.

När jag flyttade till Borås så sa allt tjoff och sen fick jag hjälp, det hände saker.
Sen nu. Ingenting.
Jag ska visserligen träffa en läkare i augusti, men det vore ju bra om det hade gjorts något från början. Inte vänta i 5 månader innan de börjar planera vad de ska göra med mig.
Ännu mer känner jag att jag vill tillbaka till Borås.
Detta..