Lördag då

Vaknade av att det ringde på dörren i morse, det var personalen som kom för att se till att jag tar min medicin. Sen gick jag till Ica för att hämta ut min dosrulle med mer medicin.

Sen när melodikrysset var slut så åkte jag och mamma till Björnlunda för att gå till kyrkogården för att tända ljus och plantera en ljung på farmor och farfars grav (även 2 fastrar).

Sen gick vi in i kyrkan för att titta lite och där bjöds det på kaffe och en bakelse. På väg hem sen så stannade vi på Jarbells, som är den lokala Ica-butiken. Där såg allt exakt ut som det gjorde för 30 år sedan. Så det var lite nostalgiskt.

Sen hem för att vila och laga mat, sen gick jag in i den gemensamma lägenheten och drack mer kaffe med personal och andra boende. Det var trevligt.

Jag och personalen diskuterade hur vi skulle kunna lösa balkongproblemet här. Jag måste ju sätta upp nät för att hindra Pepsi från att ramla ner, men det är så svårt när det inte finns något tak.

Men jag får köpa nät och träreglar och försvåra för henne att ramla ner. Sen är det synd att dörren ut inte går att låsa i öppet läge, för som det är nu så åker dörren upp helt, men jag vill kunna ha lite öppet för att vädra.

Men men… först ska jag lösa nätbiten. Nu är Pepsi väldigt nyfiken på att komma ut på balkongen så när det är mörkt så röker jag under fläkten för jag ser inte om hon går ut eftersom det är så kolsvart ute och Pepsi är mörk. Så ja.. Det ska lösas.

Nu ska jag kolla runt lite på nätet och vila/meditera. Men ni får ha det så bra 🙂

Annonser

Lite ditten och datten

Igår beställde jag ett klätterträd till Pepsi, och denna modell var så bra för man fick denna leksak med på köpet.

Brors dotter och sambo hade en sån till deras katt Moses och den var populär, så jag hoppas att det passar till Pepsi.

Annars då.. Skulle gå ner till Flamman idag för att följa med de ut på promenad och jag gick ner och åt frukost där men jag gick innan det var promenaddax för de envisades med att prata om kräk.. Och det är något min fobi inte klarar av.

Men jag funderar på att gå ut på promenad själv.. Gå in där jag vet att Grisrundan börjar och se om jag hittar rundan själv. Men samtidigt så är jag så trött. Gick hem till mamma för att lämna en bok efter Flamman och vi gick en promenad med Kerstins hund Charlie.

När jag kom hem så var det ta hand om disk som gällde samt dricka kaffe. Snart dags att ta medicin, sen får vi se… Vill gå en sväng men vill helst ha sällskap och mamma fixar inte att gå hela Grisrundan.

Förresten, min mamma fick en present av mig igår..

Fast bilden är ljusare i verkligheten så syns den tydligt när man tänder ljuset bakom. Beställde den från en farlig sida… De har en massa fina saker och sånt jag vill ha. Men när jag beställde denna till mamma så köpte jag såna vaxbitar till aromalampor så jag har när min nuvarande tar slut.

Men men… Nu ska jag plocka lite – trots att jag städade igår och det inte finns något att plocka med.. Men jag måste göra något… Fixa soporna och gå och slänga eller något, så det inte blir för mycket. Typ så..

Rädsla för framtiden

Framtiden skrämmer mig. Jag bor hemma hos min mamma, men hur länge funkar det? Hon behöver sin ensamtid, jag behöver något eget.. Men nu. Vi hade möte här idag, jag och biståndsbedömaren om mina möjligheter att få hjälp med lägenhet genom SoL. Men för att få hjälp så behöver man ha hjälp av boendestöd varje dag.

Visserligen behöver jag mycket hjälp, men behöver jag så mycket? Besked får jag om drygt en vecka. Sen vill jag helst ha lägenhet i Borås, det är där jag har vänner, fotboll och kyrka. Viktiga faktorer i mitt liv. Borås som stad är väldigt fin.. Så det är dit jag vill. Det är min stad.

Jag brukar säga att jag vill till Sölvesborg också och ja, det stämmer. Men det beror dels på att staden är fin, men även för att det bor en person där som betyder mycket för mig. Men jag tror att jag får lägga mitt fokus på Borås. Men jag vet inte hur jag ska få lägenhet där där jag har skulder..

Ett par vänner har sagt att jag får bo hos dom när de får lägenhet och sen börja söka själv när jag väl är på plats. Rätt stad, alltid något.

Nu är jag bara rädd, liten, ledsen, ångestfylld och ensam.

Gnesta. Jag trivs verkligen inte här. Det är bara så.

 

Tappat stinget

Nu var det så längesen jag skrev, så jag vet inte hur jag ska få rätt grepp bland tangenterna. Kaos har varit, flytt har varit, kalabalik har varit, ånger har varit. Så – var börjar jag?

Jag bor hos min mamma, av privata anledningar. Men så är det. Mamma i all ära, men jag vill få tag på lägenhet snart.. Ska ringa biståndsbedömaren i morgon och fråga om hur länge det kan ta innan jag får komma på möte angående boende inom SoL. Jag väntar och hoppas på besked.

Kaos. Jag vet inte var jag ska börja… Det får nog bli ett nytt inlägg om det, jag ville mest bara komma igång med skrivandet. Har läst lite av mina dikter som jag skrivit, på poeter.se. Det fick mig att bli sugen på att börja skriva igen.. Men jag måste vara på rätt humör, annars blir det bara pinsamt.

Så – jag längtar tillbaka till Borås/Viskafors.. Det finns så mycket där..
Längtar även tillbaka till Sölvesborg/Mjällby.. Det finns så mycket där med..

Men bo i Gnesta. Jag vet inte, men det är inte riktigt min grej

Ny presentation

Då det ramlat in nya besökare så berättar jag lite om mig igen.

Jag är 37 år och lever med diverse diagnoser så som emotionellt instabil personlighetsstörning, bipolär typ 2, ADD, panikångest (med tillhörande hallucinationer), social fobi light,generaliserat ångestsyndrom, PTSD, OCD och inväntar ytterligare en diagnos inom autismspektrat.

Mer än mina diagnoser så är jag en dotter, syster, moster, gammelmoster, faster, änglamoster och vän. Jag älskar att fota men har tyvärr inte kvar min systemkamera men har en kompaktkamera som får gå den också.

Tycker även mycket om djur i alla dess former, men mest min katt Pepsi som är min lilla ögonsten.

Bor, just nu i Gnesta hos min bror, men söker efter lägenhet. Då jag inte klarar av eget boende så ska jag ansöka om ett särskilt boende som faller under SoL. Jag har svårt för så mycket som rör boende, så det är svårt att skriva om det..

Men, jag har svårt för att komma igång med det vardagliga som ska göras såsom städa, tvätta, duscha, laga mat, diska osv. Kom inte och tvinga mig för då blir jag tvär :p

Men jo, det är tyvärr sant. Kommer någon och säger åt mig så reagerar jag stark, ett beteende som jag gärna blir av med, men det ingår tyvärr under min problematik. Jag skyller inte på mina diagnoser även om jag skriver att det beror på dom.

Jag lever ju med diagnoserna och de innebär att man har problem med vissa saker, så jag menar inte att skylla ifrån mig snarare för att vilja berätta Vad det beror på.Jag har även svårt att ta kritik, vänder det till att det är mig det är fel på.

Det värsta är självskadeproblematiken som jag brottas med. Har varit fast i dess klor i många år, men de senaste 6 åren har varit värst. Jag självskadar på olika sätt och att jag skär mig är bara ett, jag skär och bränner, men än så vill jag inte gå in på – det ska vara min typ hemlighet. Lite måste man få behålla för sig själv.

Jag har varit med om övergrepp, något som jag inte vågade anmäla
Jag var mobbad i hela grundskolan och gymnasiet struntade jag i, men jag har läst upp grundskola och gymnasie på komvux och folkhögskola.

Läste sen till undersköterska på komvux och gick ut med huvudet högt, för betygen var så himla bra och jag hade aldrig varit i närheten av såna betyg.

Det var lite för nu, kommentera inlägget med frågor om du undrar över något. Var inte blyga, jag svarar på det mesta.

Jag är inte gjord för det här

Mamma gick hemifrån vid 8:00 och jag ska nu bo ensam för första gången på 7 år. Förmiddagen gick bra, sen lite efter lunch började ångesten tränga sig på och vid 16-tiden var det dags för behovsmedicin.

Nu är klockan 18:20 och jag vill inte vara med längre, men jag vägrar att gå tillbaka till brorsan för jag Ska klara detta! Jag måste. Men nu när jag redan känner så här, hur ska det då gå den dagen jag får egen lägenhet?

Jag vill ha en lägenhet som faller under LSS men jag har inte rätt till det än, men kanske efter att min utredning är klar och den har inte ens börjat än.

Men nu, jag fryser, jag svettas, är orolig i magen och mår illa, illamåendeångest.

Vad gör jag nu? Jag vet faktiskt inte. Det är inget på tv, men det var något jag skulle kolla på lite senare men jag minns inte vad. Men fram tills dess… Ja, jag vet inte. Vad gör man när man känner sig ensam, liten, rädd och borttappad?

Hur ska jag klara av det här? Jag har katterna, men sen då? Katter och cigaretter.

Jag sliter håret av mig snart. Är det nu medräkningen ska börja? När det nya livet just har börjat.. Jag är rädd