Destruktiva jag · Livet · Psyk

Vill ha något att säga

Blev utskriven i fredags, då bad jag om att få träffa läkaren för att fråga om jag kunde få timpermis för att åka hem över dagen, men det slutade med att läkaren skrev ut mig. Hon skulle fixa mediciner, men hon gav mig inte Truxal som ska ersätta Xanor depot samt som behovsmedicin, men det gjorde hon inte.

Ringde avdelningen idag och sköterskan malde bara på om att Truxal ligger i apodos, men jag sa att jag ska ju ha vid sidan om också eftersom det är min behovsmedicin. Jag blev typ gråtfärdig då hon inte lyssnade på mig, men tillslut så sa hon att hon skulle ringa läkaren direkt och sen återkomma till mig direkt.

Det var vig 14:30-tiden och nu är hon 20:15 och jag har fortfarande inte hört något. Ska bli intressant att se om apodosen finns att hämta ut i morgon, något jag tvivlar på. Jag blir bara så knäckt av allt.

Jag orkar inte med detta längre. Jag har under tiden på psyk övat på att bygga upp masken inför andra – inte personalen på psyk då, men den är bra att ha utanför sjukhuset. Jag vet inte om det går bra dock, men jag kämpar. Men masken knakar i fogarna nu.

Så ja. Det är mitt liv. Vi hörs

Boende · Destruktiva jag · Familj · Livet · Psyk

Lite triggervarning här

Läs på… egen risk. Typ

 

Jag har en konstig känsla.. Eller känslan är hemsk ångest, men det är som att jag vill/behöver självskada istället för att ta behovsmedicin. Men jag ska ta medicin när jag skrivit detta inlägg, men jag kommer att ta mer än vad läkaren säger. Dosen min läkare tycker räcker liksom inte. 0,25 mg Xanor. Det är ju ett skämt.

Såg nu att jag ska ta min Xanor depot nu, men jag kommer ta behovsmedicin ändå för den kickar in fortare. Så ska jag gå ut i det kalla utet och ta en cigg… Nu kom min bror hem, vilket är tur för jag känner inte alls för att vara ensam just nu. Även fast jag ändå bara är på mitt rum, men jag vet att jag inte är ensam.

Funderar på att fixa lite kaffe också. Men samtidigt så vet jag att pulsen ökar och då ökar även ångesten. Men en annan del av mig skiter i det för den vill ha kaffe. Bara för att det är gott.

Drömmer om sommaren då man kan köpa islatte med smak av vanilj. Det är ju så löjligt gott!! Hoppas något café i Gnesta har det bara. Inte för att jag tror det. Men men…

Razor blade – give me. Kind of.. Jag vet inte vad jag ska säga eller göra, jag vill bara försvinna från jordens yta typ. Jag orkar inte med att må så här. Jag är rädd för hur det blir när jag bor ensam… Kommer jag att kunna stå emot när impulserna blir starka, eller faller jag för frestelsen?

Jag vet inte. Men nu ska jag ta medicin och sen försöka sova lite faktiskt. Tror jag… Om jag vågar.