Destruktiva jag · Livet · Psyk

Jag orkar inte

20228674_10155128558739580_1122678408050010452_n

Det är så att man kan skratta. Jag har varit inskriven på psyk här sen slutet av januari.
Jag står inte i kö för att få träffa någon terapeut, det har inte skickat in något till neuropsykiatriska angående utredningen som läkaren pratade om.
Jag står alltså inskriven på psyk, men det finns inte ens en plan om någon form av behandling.

När jag flyttade till Borås så sa allt tjoff och sen fick jag hjälp, det hände saker.
Sen nu. Ingenting.
Jag ska visserligen träffa en läkare i augusti, men det vore ju bra om det hade gjorts något från början. Inte vänta i 5 månader innan de börjar planera vad de ska göra med mig.
Ännu mer känner jag att jag vill tillbaka till Borås.
Detta..

Övergrepp · Boende · Destruktiva jag · Djur · Familj · Fotografering · Livet · Psyk · Vänner

Ny presentation

Då det ramlat in nya besökare så berättar jag lite om mig igen.

Jag är 37 år och lever med diverse diagnoser så som emotionellt instabil personlighetsstörning, bipolär typ 2, ADD, panikångest (med tillhörande hallucinationer), social fobi light,generaliserat ångestsyndrom, PTSD, OCD och inväntar ytterligare en diagnos inom autismspektrat.

Mer än mina diagnoser så är jag en dotter, syster, moster, gammelmoster, faster, änglamoster och vän. Jag älskar att fota men har tyvärr inte kvar min systemkamera men har en kompaktkamera som får gå den också.

Tycker även mycket om djur i alla dess former, men mest min katt Pepsi som är min lilla ögonsten.

Bor, just nu i Gnesta hos min bror, men söker efter lägenhet. Då jag inte klarar av eget boende så ska jag ansöka om ett särskilt boende som faller under SoL. Jag har svårt för så mycket som rör boende, så det är svårt att skriva om det..

Men, jag har svårt för att komma igång med det vardagliga som ska göras såsom städa, tvätta, duscha, laga mat, diska osv. Kom inte och tvinga mig för då blir jag tvär :p

Men jo, det är tyvärr sant. Kommer någon och säger åt mig så reagerar jag stark, ett beteende som jag gärna blir av med, men det ingår tyvärr under min problematik. Jag skyller inte på mina diagnoser även om jag skriver att det beror på dom.

Jag lever ju med diagnoserna och de innebär att man har problem med vissa saker, så jag menar inte att skylla ifrån mig snarare för att vilja berätta Vad det beror på.Jag har även svårt att ta kritik, vänder det till att det är mig det är fel på.

Det värsta är självskadeproblematiken som jag brottas med. Har varit fast i dess klor i många år, men de senaste 6 åren har varit värst. Jag självskadar på olika sätt och att jag skär mig är bara ett, jag skär och bränner, men än så vill jag inte gå in på – det ska vara min typ hemlighet. Lite måste man få behålla för sig själv.

Jag har varit med om övergrepp, något som jag inte vågade anmäla
Jag var mobbad i hela grundskolan och gymnasiet struntade jag i, men jag har läst upp grundskola och gymnasie på komvux och folkhögskola.

Läste sen till undersköterska på komvux och gick ut med huvudet högt, för betygen var så himla bra och jag hade aldrig varit i närheten av såna betyg.

Det var lite för nu, kommentera inlägget med frågor om du undrar över något. Var inte blyga, jag svarar på det mesta.

Destruktiva jag · Livet · Psyk

Vill ha något att säga

Blev utskriven i fredags, då bad jag om att få träffa läkaren för att fråga om jag kunde få timpermis för att åka hem över dagen, men det slutade med att läkaren skrev ut mig. Hon skulle fixa mediciner, men hon gav mig inte Truxal som ska ersätta Xanor depot samt som behovsmedicin, men det gjorde hon inte.

Ringde avdelningen idag och sköterskan malde bara på om att Truxal ligger i apodos, men jag sa att jag ska ju ha vid sidan om också eftersom det är min behovsmedicin. Jag blev typ gråtfärdig då hon inte lyssnade på mig, men tillslut så sa hon att hon skulle ringa läkaren direkt och sen återkomma till mig direkt.

Det var vig 14:30-tiden och nu är hon 20:15 och jag har fortfarande inte hört något. Ska bli intressant att se om apodosen finns att hämta ut i morgon, något jag tvivlar på. Jag blir bara så knäckt av allt.

Jag orkar inte med detta längre. Jag har under tiden på psyk övat på att bygga upp masken inför andra – inte personalen på psyk då, men den är bra att ha utanför sjukhuset. Jag vet inte om det går bra dock, men jag kämpar. Men masken knakar i fogarna nu.

Så ja. Det är mitt liv. Vi hörs

Boende · Destruktiva jag · Familj · Livet · Psyk

Lite triggervarning här

Läs på… egen risk. Typ

 

Jag har en konstig känsla.. Eller känslan är hemsk ångest, men det är som att jag vill/behöver självskada istället för att ta behovsmedicin. Men jag ska ta medicin när jag skrivit detta inlägg, men jag kommer att ta mer än vad läkaren säger. Dosen min läkare tycker räcker liksom inte. 0,25 mg Xanor. Det är ju ett skämt.

Såg nu att jag ska ta min Xanor depot nu, men jag kommer ta behovsmedicin ändå för den kickar in fortare. Så ska jag gå ut i det kalla utet och ta en cigg… Nu kom min bror hem, vilket är tur för jag känner inte alls för att vara ensam just nu. Även fast jag ändå bara är på mitt rum, men jag vet att jag inte är ensam.

Funderar på att fixa lite kaffe också. Men samtidigt så vet jag att pulsen ökar och då ökar även ångesten. Men en annan del av mig skiter i det för den vill ha kaffe. Bara för att det är gott.

Drömmer om sommaren då man kan köpa islatte med smak av vanilj. Det är ju så löjligt gott!! Hoppas något café i Gnesta har det bara. Inte för att jag tror det. Men men…

Razor blade – give me. Kind of.. Jag vet inte vad jag ska säga eller göra, jag vill bara försvinna från jordens yta typ. Jag orkar inte med att må så här. Jag är rädd för hur det blir när jag bor ensam… Kommer jag att kunna stå emot när impulserna blir starka, eller faller jag för frestelsen?

Jag vet inte. Men nu ska jag ta medicin och sen försöka sova lite faktiskt. Tror jag… Om jag vågar.