Den tomma hörnan är inte tom längre

Jag har ju visat bilder på min lägenhet och då syntes det ju att det var väldigt tomt bakom soffan. Men igår strax efter 12 ringde det på dörren och där stod en man med ett Stort paket till mig, eller till Pepsi.

Så packa upp allt och fundera lite sen så var det dags att börja bygga. Här är resultatet.. Jag är nöjd 🙂

Sen ledbanan som ligger bredvid fick man på köpet. Bollen ska blinka, men denna gör inte det så jag ska maila till Zooplus och se om man kan få en ny boll.

Pepsi var på ställningen lite, men sen hoppade hon ner i kartongen istället, så där typiskt katter. Men hon hittade en favoritplats och det är ”vaggan” högst upp, men sen hittade hon till kojan och låg där mycket på kvällen.

Jag trodde att jag skulle få sova ensam på natten, men när jag började släcka ner och stänga av radion så hoppade hon ur kojan, strök sig runt mina ben och hoppade sen upp i sängen.

Men jag är nöjd, nu har hon äntligen ett klösträd och jag har fått en massa skräp att ta reda på. Så idag blir det en tur till soprummet och samtidigt boka tid till tvättstugan.

Det var det.. Ville bara visa 🙂

Annonser

Lördag då

Vaknade av att det ringde på dörren i morse, det var personalen som kom för att se till att jag tar min medicin. Sen gick jag till Ica för att hämta ut min dosrulle med mer medicin.

Sen när melodikrysset var slut så åkte jag och mamma till Björnlunda för att gå till kyrkogården för att tända ljus och plantera en ljung på farmor och farfars grav (även 2 fastrar).

Sen gick vi in i kyrkan för att titta lite och där bjöds det på kaffe och en bakelse. På väg hem sen så stannade vi på Jarbells, som är den lokala Ica-butiken. Där såg allt exakt ut som det gjorde för 30 år sedan. Så det var lite nostalgiskt.

Sen hem för att vila och laga mat, sen gick jag in i den gemensamma lägenheten och drack mer kaffe med personal och andra boende. Det var trevligt.

Jag och personalen diskuterade hur vi skulle kunna lösa balkongproblemet här. Jag måste ju sätta upp nät för att hindra Pepsi från att ramla ner, men det är så svårt när det inte finns något tak.

Men jag får köpa nät och träreglar och försvåra för henne att ramla ner. Sen är det synd att dörren ut inte går att låsa i öppet läge, för som det är nu så åker dörren upp helt, men jag vill kunna ha lite öppet för att vädra.

Men men… först ska jag lösa nätbiten. Nu är Pepsi väldigt nyfiken på att komma ut på balkongen så när det är mörkt så röker jag under fläkten för jag ser inte om hon går ut eftersom det är så kolsvart ute och Pepsi är mörk. Så ja.. Det ska lösas.

Nu ska jag kolla runt lite på nätet och vila/meditera. Men ni får ha det så bra 🙂

Tankar, funderingar och känslor

Elva dagar redan, som jag har bott i denna lägenhet. Jag trivs, bättre än Pepsi. Hon går och letar efter kompisar, som inte finns. Hon ropar och letar i alla vrår. När hon inte gör det så ligger hon under madrassen och bara är. Knappt att hon äter.

Jag letar ju efter en vän åt henne och jag har hittat en som jag ska titta på på lördag. En liten kille som är född i juli i år. Svartvit och jättesöt. Men vi får se, det kanske inte alls känns rätt med honom. Det återstår att se. Katten Satan som jag skrev om har hittat ett annat hem, där hon har möjlighet att gå ut.

Annars då. Boendet. Jag trivs, personalen är bra och idag har vi skrivit ett schema om hur mina dagar ska se ut. Jag ska då till Flamman måndag, onsdag och fredag – det är daglig verksamhet. Sen på tisdagar är det tvätt, torsdag är det städ och matlagning, lördag promenad och på söndag skriver vi inköpslista och inköpen är på måndagar efter Flamman.

Det är lite så det ser ut. Sen lite annat. Jag saknar min förra bloggportal, så jag ska försöka importera inlägg från denna blogg till den bloggen. Där finns mer mallar när man ska designa bloggen. Jag hatar hur denna blogg ser ut. Men jag måste ta med inläggen från denna blogg.

Men men.. Nu ska jag ställa mig och diska, leta efter en dvd-spelare och sen…? Ta en promenad kanske. Vill gå ”grisrundan” men jag vet inte om jag hittar ordentligt, så det får bli en annan dag, när jag har personal med mig.

Sen har jag strul med mediciner. När jag blev inlagd så pausade ju läkaren min apo-dos så det inte skickas ut en massa som inte behövs. Bara det att när jag blev utskriven så glömde min läkare att starta medicinerna. Så när min medicin hemma tog slut så fanns det ingen medicin att hämta.

Då ringde jag till psyk och sa det och läkaren skulle skriva en akut-dos så jag får medicin snabbt. Men ingen postavi kom så SSK:n som är kopplad till boendet ringde till apoteket och fick veta att medicinen låg på Ica sen några dagar tillbaka.

Vi fick kollinummer så jag kunde hämta den, bara det att första dosen startar på lördag. Så i praktiken är jag utan medicin till på lördag, men sjuksköterskan här sa att jag skulle ta dom redan från idag utan att tänka på vad det står för datum.

Men då kommer jag bli förvirrad och känna att jag inte har rätt kontroll som jag vill ha. Men det är bara att bita ihop och ta dom. Men det ska komma en avi när som helst fick jag höra när jag ringde till apoteket i morse. Så vi får se vad det står på dom påsarna.

Men, nu smiter jag. Ska diska snart – tror jag.

En älskad vän skrev…

På facebook läste jag dessa rader skrivet av min vän:

”Testa att bo i husvagn vid en sjö på en blåsig camping. Utan te med ett värmeljus. Inget ljus. Kallt som helvete. Dubbla tröjor. Mörkt som i arslet utanför och enda grannarna är missbrukare.”

Det känns så bissart att de ska hamna på gatan då de blev vräkta. De har inte slarvat med någon hyra, men de blev vräkta av en annan anledning. En anledning som heter mögel. De blev vräkta för en sån sak och inga myndigheter vill hjälpa dom.

Jag blir så frustrerad, känner så starkt för dom.. Önskar att jag kunde göra något för dom… Men jag kan inte..

Rädsla för framtiden

Framtiden skrämmer mig. Jag bor hemma hos min mamma, men hur länge funkar det? Hon behöver sin ensamtid, jag behöver något eget.. Men nu. Vi hade möte här idag, jag och biståndsbedömaren om mina möjligheter att få hjälp med lägenhet genom SoL. Men för att få hjälp så behöver man ha hjälp av boendestöd varje dag.

Visserligen behöver jag mycket hjälp, men behöver jag så mycket? Besked får jag om drygt en vecka. Sen vill jag helst ha lägenhet i Borås, det är där jag har vänner, fotboll och kyrka. Viktiga faktorer i mitt liv. Borås som stad är väldigt fin.. Så det är dit jag vill. Det är min stad.

Jag brukar säga att jag vill till Sölvesborg också och ja, det stämmer. Men det beror dels på att staden är fin, men även för att det bor en person där som betyder mycket för mig. Men jag tror att jag får lägga mitt fokus på Borås. Men jag vet inte hur jag ska få lägenhet där där jag har skulder..

Ett par vänner har sagt att jag får bo hos dom när de får lägenhet och sen börja söka själv när jag väl är på plats. Rätt stad, alltid något.

Nu är jag bara rädd, liten, ledsen, ångestfylld och ensam.

Gnesta. Jag trivs verkligen inte här. Det är bara så.

 

Tappat stinget

Nu var det så längesen jag skrev, så jag vet inte hur jag ska få rätt grepp bland tangenterna. Kaos har varit, flytt har varit, kalabalik har varit, ånger har varit. Så – var börjar jag?

Jag bor hos min mamma, av privata anledningar. Men så är det. Mamma i all ära, men jag vill få tag på lägenhet snart.. Ska ringa biståndsbedömaren i morgon och fråga om hur länge det kan ta innan jag får komma på möte angående boende inom SoL. Jag väntar och hoppas på besked.

Kaos. Jag vet inte var jag ska börja… Det får nog bli ett nytt inlägg om det, jag ville mest bara komma igång med skrivandet. Har läst lite av mina dikter som jag skrivit, på poeter.se. Det fick mig att bli sugen på att börja skriva igen.. Men jag måste vara på rätt humör, annars blir det bara pinsamt.

Så – jag längtar tillbaka till Borås/Viskafors.. Det finns så mycket där..
Längtar även tillbaka till Sölvesborg/Mjällby.. Det finns så mycket där med..

Men bo i Gnesta. Jag vet inte, men det är inte riktigt min grej

Ny presentation

Då det ramlat in nya besökare så berättar jag lite om mig igen.

Jag är 37 år och lever med diverse diagnoser så som emotionellt instabil personlighetsstörning, bipolär typ 2, ADD, panikångest (med tillhörande hallucinationer), social fobi light,generaliserat ångestsyndrom, PTSD, OCD och inväntar ytterligare en diagnos inom autismspektrat.

Mer än mina diagnoser så är jag en dotter, syster, moster, gammelmoster, faster, änglamoster och vän. Jag älskar att fota men har tyvärr inte kvar min systemkamera men har en kompaktkamera som får gå den också.

Tycker även mycket om djur i alla dess former, men mest min katt Pepsi som är min lilla ögonsten.

Bor, just nu i Gnesta hos min bror, men söker efter lägenhet. Då jag inte klarar av eget boende så ska jag ansöka om ett särskilt boende som faller under SoL. Jag har svårt för så mycket som rör boende, så det är svårt att skriva om det..

Men, jag har svårt för att komma igång med det vardagliga som ska göras såsom städa, tvätta, duscha, laga mat, diska osv. Kom inte och tvinga mig för då blir jag tvär :p

Men jo, det är tyvärr sant. Kommer någon och säger åt mig så reagerar jag stark, ett beteende som jag gärna blir av med, men det ingår tyvärr under min problematik. Jag skyller inte på mina diagnoser även om jag skriver att det beror på dom.

Jag lever ju med diagnoserna och de innebär att man har problem med vissa saker, så jag menar inte att skylla ifrån mig snarare för att vilja berätta Vad det beror på.Jag har även svårt att ta kritik, vänder det till att det är mig det är fel på.

Det värsta är självskadeproblematiken som jag brottas med. Har varit fast i dess klor i många år, men de senaste 6 åren har varit värst. Jag självskadar på olika sätt och att jag skär mig är bara ett, jag skär och bränner, men än så vill jag inte gå in på – det ska vara min typ hemlighet. Lite måste man få behålla för sig själv.

Jag har varit med om övergrepp, något som jag inte vågade anmäla
Jag var mobbad i hela grundskolan och gymnasiet struntade jag i, men jag har läst upp grundskola och gymnasie på komvux och folkhögskola.

Läste sen till undersköterska på komvux och gick ut med huvudet högt, för betygen var så himla bra och jag hade aldrig varit i närheten av såna betyg.

Det var lite för nu, kommentera inlägget med frågor om du undrar över något. Var inte blyga, jag svarar på det mesta.