Ord om en katt

Jag är ju ute efter en kompis till Pepsi och idag såg jag en efterlysning på Facebook, som lyder:

”Det här är Satan och hon behöver ett hem!
Video i kommentarsfältet – (DELA GÄRNA!!!)

Satan är nog den mest keliga och mysiga katten jag någonsin träffat. Hon älskar att sitta/ligga i knät och slickar en gärna lite för mycket i ansiktet (tänk en hund i kattkropp)❤️

Satan har bott under vår altan i snart ett-två år och i början trodde vi bara det var en grannkatt men efter ett tag upptäckte vi att hon knappt lämnade tomten och mest levde på våran katts mat på altan. Satan har ett nummer i örat MEN det är väldigt otydligt och de olika förslagen leder ingetvart utom ett, som leder till en kvinna vars nummer inte existerar! (som dessutom bor i upplands Väsby, vi bor i Huddinge C)

Satan är en hona på ca 10år enligt veterinären, Hon har tandsten som gör att hon dreglar och det måste behandlas! (hon hade även loppor men det är nu behandlat, även ett tecken på att ingen tar hand om henne!) Hon är såklart utekatt och jag är mest för det men viktigast är bara att hitta ett hem oavsett!

Vill ta in henne själv men det går inte då Vilda och hon inte klarar av varandra!

Jag vill först kolla här på fb innan vi lämnar henne till ett katthem. Vill ni ta hand om värdens finaste katt?”

Så, på onsdag ska vi träffas

(hon kommer att få ett nytt namn)

Annonser

En älskad vän skrev…

På facebook läste jag dessa rader skrivet av min vän:

”Testa att bo i husvagn vid en sjö på en blåsig camping. Utan te med ett värmeljus. Inget ljus. Kallt som helvete. Dubbla tröjor. Mörkt som i arslet utanför och enda grannarna är missbrukare.”

Det känns så bissart att de ska hamna på gatan då de blev vräkta. De har inte slarvat med någon hyra, men de blev vräkta av en annan anledning. En anledning som heter mögel. De blev vräkta för en sån sak och inga myndigheter vill hjälpa dom.

Jag blir så frustrerad, känner så starkt för dom.. Önskar att jag kunde göra något för dom… Men jag kan inte..

Välkommen hem till mig

Tänkte dela med mig av lite bilder från hemma. Nu är det lite rörigt dock, särskilt i köket. Men, här bor jag

Från ytterdörren och in i hallen
Sovrummet, blunda för röran på golvet
Köket
Bakom soffan ska Pepsis klösträd stå

Som sagt, lite rörigt, men jag har inte orkat städa men funderar på att göra det idag. Personalen går ju in med skor så det blir lite… Skitigt/grusigt.

Men jag är glad över att ha fått denna lägenhet, har kontrakt nu på 4 år, efter det görs en ny utredning för att se om jag behöver förlänga detta kontrakt. Och ja, jag är redan orolig för vad de ska säga då.

Måste sluta oroa mig för allt. Men men, nu vet ni hur jag har det.

Det nya livet 

I lördags började vi fylla lägenheten med saker och natten mellan söndag-måndag så sov jag första natten här.

Pepsi flyttade in på måndagskvällen och det funkar så där… Ni vet känslan; När katten går runt och letar efter en kompis. Hon har aldrig varit ensam tidigare, alltid haft kattkonpisar. 

Nu är hon ensam och jag försöker att förklara att det kommer en kattkompis så fort jag hittar en. Min lilla tjej ska inte vara ensam, det känns bara fel, det är inte rätt. Men kanske i slutet av november…. Kanske.

Det gör ont att se hur hon skriker och letar. Jamar ordentligt och tittar sen in i tunneln, jamar och tittar under soffan osv. Hon går runt och letar. Älskade lilla katt. 

Din kompis kommer, när jag hittar en 

Omtänksamt? 

Jag ska ju byta psyk från Södertälje till Nyköping pga att de inte kan göra någon utredning i Södertälje om jag bor i Gnesta.

Så ringde en sköterska nyss och undrade lite vad för hjälp jag behöver osv. Så skulle hon skicka en lapp som jag ska skriva på som för att de i Södertälje kan skicka min journal.

Sen sa hon att ”du har ju boendestöd och då kanske du kan ha stödsamtal med dom så slipper du att åka hit, det är ju ändå 4 mil att åka”. 

Jag menar, boendestöd är inga psykologer… Hur tänkte hon där..? Nå väl, nu har det hänt något i alla fall 

Denna oroliga väntan 

Ligger i soffan, väntar på att telefonen ska ringa. Väntar på besked från soc om de kommer hjälpa mig eller inte. Jag är livrädd för att de säger nej… Vad gör jag då liksom?

Annars.. När jag var inlagd så fick jag en ny medicin, Voxra och den släpper jag inte i första taget. Jag är inte lika djupt deprimerad och min ångest är inte lika brutal plus att jag inte är så förlamande trött som innan. 

Jag vill ha tillbaka min medicin mot min ADD för den stör verkligen mitt liv.. Men den kommer jag att få tillbaka efter min NPF-utredning. 

Men… Håll tummarna för att soc hjälper mig, jag behöver deras hjälp. Verkligen.