Går igenom helvetets eldar just nu 

Uttrappningen av Xanor depot och Concerta har ju påbörjats och det innebär att jag är rätt liten på jorden. Ångesten kokar i mig trots behovsmedicin. 

Jag behöver komma tillbaka till psyk, men jag fasar för att åka tåg. Jag vill bara ha en flygande matta eller liknande. 

Så som jag mår nu, även innan de började sänkningen av mediciner så har jag nog inte mått förut. Egentligen enda sen tiden innan jag flyttade, så det har varit en lång dipp kan man säga. 

Jag finner ingen ork till någonting.. Vill gråta ur mig allt, men jag är aldrig ensam, och det är nästan ett krav för att jag ska lyckas. 

Om 50 minuter går tåget, allt är packat och klart. Så egentligen kan jag gå nu, för av någon anledning så känns det bättre att vara ute i god tid

Att sitta ute, kedjeröka, andas. Men, inte än. Men snart… 

Fy fan vad jag mår dåligt. Riktigt ruttet.. 

Annonser

Författare: Maria

En kämpe som aldrig ger upp.

1 thought on “Går igenom helvetets eldar just nu ”

  1. hej!

    Tänker på dig, vill skicka värme och kärlek.
    Även när dagar bäddas in av mörker så kommer den där vändningen någon gång, det där att aldrig glömma. Värmen är här nu, har du hört fåglarna? sjunger de inte mer starkt och intensivt i år efter den milda vintern? Jag vill tycka mig det.
    Är ledsen att du behöver vända ryggen åt ett liv för att gå in i ett ovisst. Likt att skiljas från djuren. Glad att du har pepsi ❤

    Tappar aldrig min tro på att du kommer klara dig, att du kommer finna din plats som ger dig ro och äkta leenden. Hoppas att ditt hopp är med dig, även här genom eldarna.
    Det är tunga meds du slutar med nu. den där falska ångesten som uppstår, den som maxar de redan befintliga. Den som kommer mattas ut. Hoppas den inte river dig itu, hoppas att du minns att du är stark, starkare än att skada dig själv, stark till att klara det här. Som en fenixs elddop. Samla din styrka som du har i dig, din kärlek och värme och sänd den mot ångestens tal och utspel. Vet att du kommer klara det här, att du snart borrar ned ansiktet och snosar kattpäls och kisar mot vårsolen och känner hur dess strålar lägger sig vänt mot din hud och tinar lagren som lagt sig över själ. Du fixar det här, ta hand om dig, vila med tankarna fäst på något tryggt.
    kramar

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s