Ett nödvändigt byte

Jag har tänkt att jag ska byta adress till min blogg. Jag har varit MissManic i så många år nu och jag tänker att det är dags att gå vidare. Jag vill inte längre ha en negativt laddad adress, jag är färdig med det.

Men jag vet inte hur jag ska göra, ny blogg med bara nya inlägg men med ett inlägg om min historik eller bara byta adress här om det går. Jag vet inte. Måste tänka lite och komma på en ny adress.

Och nu då?

Jag har pausat Facebook
Jag har pausat Instagram
Jag vill inte titta på film
Jag behöver inte städa
Jag behöver inte diska
Jag fixar inte att gå ut själv
Det finns inget på tv

Jag har inget att göra. När vänjer mig sig med att ha så här tråkigt?
Undrar hur lång paus jag behöver.
3 dagar nu.

Beroende

Folk säger att jag är lite manisk. Jag är fast på Facebook och Instagram, så nu har jag loggat ut där. Jag måste bevisa att jag klarar det.

Men det är så svårt, för jag går aldrig till min dagliga verksamhet, filmkvällarna har gått på paus, jag vågar inte gå ut själv.

Det är inte alltid jag vill titta på film, så det är mycket vakentid som gäller. Och att då inte ens ha Facebook är tråkigt. Jag kan inte vara inloggad utan att skriva, så jag valde att logga ut.

Vi får se hur det går.

Jag får inte känna så här

Jag känner att jag blir mer nedåt för varje dag som går. Jag vill köpa öl och döva känslorna. Men jag får inte krascha. Jag vill ju bara vara glad nu när jag har träffat Håkan.

När man älskar någon, då får man inte må dåligt. Men jag tror att det är för mycket som har hänt nu, och jag orkar inte. Jag vet inte hur jag ska hantera det.

Min eips har vaknat ordentligt. Då är man ju bla livrädd för att bli övergiven. Jag är livrädd för att Håkan ska tröttna på mig när jag är i en svacka.

Vem vill vara med en sån som mig? Det är ju oss man blir varnad för. Dom man undviker. Men samtidigt så visste han vad han gav sig in i redan från början. Men vad gör det när katastrofen är så verklig.

Sen har jag kommit på att jag inte kan vara ensam. Att sitta ensam hemma dag efter dag suger. Jag vantrivs just nu på min dagliga verksamhet. Jag orkar inte

Bara idag..

Nästan spännande när allt ändras. När jag vaknade i morse så mådde jag väldigt bra för att jag hade sovit väldigt bra.
Sen helt plötsligt så var det katastroftänk till max gällande alla jag känner, djur och världsliga saker.
Jag grubblade sönder livet totalt
Men just nu är klockan 14:55 och just nu är läget okej, men för en kvart sedan så såg allt annorlunda ut.
Jag vet inte hur jag mår om 10 minuter, så det är lika bra att njuta nu

Det har varit ett privat problem, min pojkvän vill lämna mig, mina vänner säger upp kontakten med mig, jag kommer att bli utsparkad från min dagliga verksamhet för att jag är där för lite, jag kommer att förlora rätten att bo här, min mamma kommer att dö, Pepsi kommer att bli sjuk så jag inte har råd med behandling.

Det är bara idag. Men jag har hunnit med att må ”bra” och ha en vanlig depression också. Men jag är trött på att det ska svänga som det gör. Men det är ju bara att bita ihop

All ovisshet

Jag förstår att det är svårt för min omgivning, de säger så klart att de finns för mig nu om jag behöver prata, men det jag får som svar är att jag inte ska tänka det värsta. Men det är ju svårt att inte göra det.

Jag blir påmind hela tiden, vad jag än gör så känner jag eländet. Jag har allt i huvudet hela tiden. Jag väljer att undvika att prata, men jag måste få det ur mig på något sätt. Det blir Twitter och Instagram. Jag har loggat ut från Facebook för att inte bomba där så mycket. Men jag saknar grupperna där jag kan ventilera. Men jag kan inte låta bli att skriva på min sida.

Det blir för mycket. Jag har fått små pikar under hela året, så jag får försöka inse att jag är beroende. Men jag vet inte. Jag vet ingenting just nu. Jag vill egentligen åka till Björnlunda, men jag gör kanske det i morgon om det är fint väder så jag kan vara ute. Känna att jag har en hel gård för mig själv.

Bara så

Jag känner mig väldigt ledsen utan att egentligen veta varför. Eller om det är oro. Men jag vet inte. Men på onsdag ska jag Äntligen till Elin, min stjärna

Sen, Om jag nu ville lyssna på musik, då hade jag troligen valt att göra det.
Men jag har inte valt det nu och inte så här dålig musik.
Undrar vem som hör så dåligt att hela Gnesta behöver lyssna

Vad är det som händer i mig

Okej, jag har fått mina mediciner nu så jag ska ta en cigg och sen sova.. Annars lär jag landa i soffan och grubbla för mycket.
Så jag ska typ sova bort ensamma tider.
Fast i natt så fick jag se knölen i en skål, sen var jag så dålig så att Pepsi fick flytta till er.
Lagom kul att inte kunna styra drömmar.
Men jag ska drömma fina drömmar i natt istället

Pepsi, mitt allt.

Jag kan förstå att det är svårt för er med att kunna prata om ett ämne som just nu bara är ett prov. Njurprover och cancermarkörer.

Jag ser så klart bara att provet hette så. Jag, jag vet att det är bra att dom hittar det nu. Men jag sökte ju ändå för det i slutet av februari

Folk är omtänksamma och säger att de finns. Men det jag märker så är det ett ämne som man inte riktigt ska prata om, inte nu förrän man vet.

Men jag tänker redan. Det är en karusell i mitt huvud. Ta det lugnt, tänk inte på det värsta.

Nej, jag vet. Men 95 % har inte vandrat den stig jag börjat. Det är jag glad över, för ingen förtjänar det. Men jag sökte faktiskt hjälp redan i februari /mars. Hon kollade könssjukdomar som jag egentligen visste var onödiga.

Men nu har jag alltså kollat för det 4 gånger sen i februari. Det ena testet fick jag göra själv. Men om det finns problem, men inga sjukdomar, borde de inte ha kollat vidare.

Men, nu ligger jag i sängen och för första gången på länge så undrar jag varför Pepsi helt plötsligt ska ligga mot min mage. Det är mysigt, men rätt nytt. Så jag undrar, känner hon mer än vad gyn gjorde då?

Jag väljer att lita på Pepsi. Det är något, men vad?