Smärtsamma minnen

Kan inte sluta tänka, känna, sörja.
I år blir första året då jag ska tända ett ljus för pappa på alla helgona… Jag önskar att jag slapp, men nu är det som det är.
Jag har Så dåligt samvete över att jag inte hälsade på pappa oftare än vad jag gjorde.
Inte bara under sjukdomstiden, utan även när han var frisk.
Jag vill spola tillbaka tiden flera år, ändra det jag gjort (inte gjort).
Jag vill ha det ogjort, jag vill hälsa på honom mer…
Jag vill skapa mer minnen… Göra mer, känna mer, glädjas mer.
Jag vill känna hans doft, sjunka in i hans famn..
. ”jag viskar tyst de orden, Du var den finaste på jorden”
.
#fuckcancer #imissyou #missu #loveyou #loveu #dad

Annonser

Klockan var 01:30

Min älskade pappa har somnat in. Allt känns overkligt mesta del av tiden. Ibland gråter jag och ibland är jag bara tom…

Min pappa, han är borta.. ✝️❤️

Livet och döden

Jag vill inte leva längre, men samtidigt så är jag så rädd för att dö i sömnen.
Jag vill inte leva, jag är rädd för att dö…

Jag stannar för familj och vänner.. Men sviker mig själv.

Samtidigt så blir jag rädd varje kväll för att jag ska somna och sen inte vakna mer.

.

Sen kosten. Fan vad jag failar… Vräker i mig och går upp i vikt.

Kan inte simma eftersom jag har skurit upp underarmen och då får jag inte bada för infektionsrisken. Nästa gång ska jag köpa för gym, så träna cardio som en tok.

Vill och behöver gå ner i vikt. Vill köpa ett kombokort så jag kan välja mellan simma och gymma, men jag tror inte att jag har råd med det.

Nå väl. Nu ska jag krypa ihop tillsammans med min katt.

Sen ska jag läsa kokboken för lite inspiration. Mer vegetariskt åt folket. Kör lite lakto-ovo veg 🥗

Vill så gärna så jag hoppas att jag klarar det denna gång.

Jag är ju djurvän och jag vill inte äta mina vänner.. Såatte – – –

Det känns som att jag dör långsamt

Smärtan. Det går att ta på känslan. I torsdags var jag hos min terapeut och vi pratade om mina olika destruktiva metoder, och det gjorde så ont.

Jag kan prata om att jag som liten bankade huvudet i träd, hur jag skar mig första gången då jag var 11 år, hur jag slog med knytnävarna på träd, väggar och hur jag slog mig i magen så hårt jag kunde.

Hur jag tejpade hela kroppen så jag blev blålila. Jag kan skriva att jag skurit mig från att jag var ung fram till idag, och hur jag bränt mig. Jag kan berätta med jävligt mycket skam att jag började självmedicinera min ångest med alkohol. Men det finns alternativ som jag inte berättar om, fram till i torsdags.

Det var då jag berättade, med blicken fastbränd i golvet. Jag berättade det så tyst jag kunde. Men jag berättade.

Sen dess har ångesten varit närvarande. Jag lever på vb medicin som inte hjälper. Jag köper cigg av grannen och jag drömmer om rakblafet… Jag pillar lite på det också… Men jag ska klara mig, men jag kan inte göra mig av med det.

Det ligger där, på en trygg plats… Annars då.. Jag har gjort som de flesta, röstat. Jag väntar spänt på det slutgiltiga resultatet, vem vinner?

Jag hoppas på de rödgröna och jag är rädd för SD då de är så pass kvinnofientliga och har en skev syn på HBTQ+ och då kan jag inte tycka om dom. Sen deras syn på invandrare… Åkesson sa det ju själv, de kommer aldrig att passa in, för de är ju inte svenskar.

Nå väl. Jag orkar inte skriva mer.. Kände mest att jag måste hålla liv i bloggen.. Och ventilera mig lite.

Jag orkar inte mer. Så ligger det till

Bara som så

Jag dör en smula i själen. Gick hem tidigt från Flamman idag för ångesten blev för grym

Fick medicin vid 15 och nu har det gått 4,5 ”timme och ångesten är fortfarande hög.

Ska be personalen ringa jouren för att fråga om jag kan få mer medicin. Nog för att den aldrig funkat innan. Får Nozinan vid behov och effekten av den ligger på 0

Jag är så less.. Haft så mycket flashback och röster idag. Vet inte vad jag ska ta mig till. Det är verkligen jobbigt nu..

Ska nog testa kedjetäcket igen, det var längesen. Mrn men jag är så ensam och det skrämmer mig nu. Jag menar fysiskt ensam. Jag vet att jag har vänner och familj, men här och nu är jag ensam..

Men när jag har folk omkring mig så får jag panik över det. Livet är så svårt.

Det gör ont. På riktigt